Kontakta oss via vår blogg eller e-post ostgotakatterna@live.se

tisdag 5 januari 2010

Mysan

Idag har varit en sorgens dag..

Lilla Mysan finns inte längre kvar i denna värld.

Gumman försämrades kraftigt efter det senaste veterinärbesöket och varken åt eller drack. Malin försökte tvinga i henne vätska men hon vägrade svälja. Hon dreglade också men kunde inte slicka sig om munnen. Idag vid lunchtid kunde hon inte gå längre och då beslutade vi att akut åka in med henne till veterinären. Hennes tandkött var nästan vitt och hon hade knappt någon färg i ögonen. Och som hon såg ut... Det var inte mycket livsgnista kvar och det hade inte dröjt länge innan hon själv passerade över till andra sidan. Så liten och hjälplös, gud vad det smärtade att se henne så.

Att laborera ytterligare med Mysan hade inte varit humant och vi beslutade att hon skulle få somna in för gott. Lilla gumman fick en överdos narkosmedel så hon sov ordentligt och inte kunde känna när hon fick sprutan som fick hennes hjärta att sluta slå. Hon låg i Malins famn hela tiden och blev smekt och pussad av oss, jag hoppas så att hon kände sig trygg, ända in i det sista.

Tårarna rinner när jag skriver det här, det gör ont i varje muskel för vi hoppades innerligt att den lilla tjejen skulle bli bättre. Mysan fick en ärlig chans men tyvärr räckte det inte till.

Sov så gott, älskade du. Du gjorde ett stort avtryck i våra hjärtan, trots den lilla tid vi fick tillsammans med dig. Nu får du ligga i gräset och sola dig, på andra sidan regnbågsbron, tillsammans med andra kattänglar. Aldrig mer behöver du gå hungrig, frysa eller ha ont.

Sov så gott.

/Lina

8 kommentarer:

  1. *tårar trillar på våra kattkinder* sov så gott Mysan...
    /tröstar tass till Lina

    SvaraRadera
  2. Lizette/Sidentass5 januari 2010 kl. 14:26

    Lilla misse-vännen har blivit mottagen av andra pälsklädda änglar där bortom regnbågsbron...tänk så fint hon fick avsluta sina plågor..omgiven av er som älskar henne...

    R.I.P finaste kissen..

    SvaraRadera
  3. Mysan öppnar förundrat ögonen - det känns alldeles varmt i pälsen och kroppen känns annorlunda... En sträv tunga slickar henne i nacken, nästan som mamma Katts tunga, och det spinner så gott... och doftar blommor? Hon vrider på huvudet och möter den skimrande regnbågsblicken hos den vackraste, största katt hon någonsin sett. Och det är han som spinner!
    En flock små glada kattungar kommer springande. Mysan tycker sig känna igen en del av dem. "GrindKatten, låt den nya komma och leka med oss nu!" jamar de. "Kom! Vi är SmåÄnglarna och vi ska visa dig vägen över bron, hem till SkaparKatten!" Grindkatten buffar ömt på henne: "Spring nu! Din kropp är hel igen, som den blir här innanför Grinden." "Men?" säger Mysan, "Där jag kom ifrån?" "Åh de klarar sig där!" säger Grindkatten. "De vet att du har det bra nu. En stund kommer de att vara verkligt ledsna, för de har Goda Hjärtan, men sedan kommer de att veta att du lämnat plats för nya katter, som också behöver deras hjälp. Som de mänskliga kattÄnglar de är, har de redan bett om gräs och solsken till dig! Så kila iväg upp till KattHimlen nu!"
    Och så följer han med blicken hur Mysan, först med tveksamma steg, men sedan allt starkare och bestämdare raskt beger sig uppför regnbågsbron med alla de skrattande dansande SmåÄnglarna i följe. ”Det är fullbordat och det är gott!” mumlar han, och sätter sig stilla ned invid sin Grind för att invänta nästa KattSjäl.

    TassKramar Wikki

    SvaraRadera
  4. Wikki - Nu trillar tårarna igen, så vackert. Tack. / Lina

    SvaraRadera
  5. mina tårar trillar också, så fint skrivet, och visst är det så Mysan blir mottagen av Skaparkatten och våra kattänglar, i denna värld av solsken och värme, där inga sjukdomar finns, och ingen hunger, ingen osämja, och alla återförenas som saknat varandra

    SvaraRadera
  6. Mysan då en sån fin katt, mina tårar rinner när jag läser det ni skrivit om henne. En sån otroligt fin katt, :). Ledsamt att hon blev så sjuk :(

    SvaraRadera
  7. R.I.P. lilla Mysan, hoppas att solen lyser på henne i katthimlen. Om ni känner en liten vindpust vid er kind så tror jag att det är Mysan som tackar er för all värme och omtanke ni gav henne.

    /Mia W

    SvaraRadera