Kärleken...

Under den här resan på 2 år med kolonin så har jag märkt att jag har blivit förändrad och fått andra tankar vad gäller missarna från kolonin och så även för mina egna katter.

Jag älskar dem villkorslöst och det har jag alltid gjort och jag tror (innerst inne så vet jag) att med kärlek för missarna så hoppas jag komma ända till himlen :) och träffa dem som lämnat mig i stor sorg och saknad. Jag trodde att jag under tiden skulle lära mig att bli mer hårdhudad och inte ta så illa vid mig som när vår första kolonikatt, Mysan, fick somna in av sjukdom.

Idag med facit i handen så sitter jag här med samma känslor för missarna och min kärlek för dem bara växer sig större och större och jag är stolt över alla kolonimissarna, även de som fortfarande inte är tama och klappbara.

De har anpassat sig till livet inomhus och har sällskap av andra katter eller kolonikatter. När jag ser Molly och Dolly sova tillsammans med mina missar så mjuknar hjärtat och jag blir alldeles tårögd, det är för mig kärlek!

För mig är det inte viktigt att ha dem i knät eller att klappa dem och ta i dem, men om de vill så blir det på deras egna villkor, för jag älskar dem precis som de är.

Att muta med godis fungerar bra för att kunna närma mig dem och det berör mitt hjärta den dagen när missarna vågar ta godiset ur min hand, eller när de stryker sig kring mina ben på morgonen, för mig är det bevis på tillgivenhet och kärlek.

Jag är glad över att missarna har fått komma in i trygghet och värme, med en egen soffa att kloa på :)

Ibland när jag kommer hem från jobbet och känner mig aningen nere så förändras hela mitt sinne och mina tankar och känslor när jag ser mina gosetroll och kärleken blir så stor i hjärtat, så det svämmar över. De är en stor del av mitt liv och mina allra bästa vänner, som aldrig någonsin har svikit mig och de älskar mig precis som jag är, precis som jag försöker att älska dem!

Min vän sa till mig att katter gillar rutiner och det är så sant. När jag badar på kvällen så sitter det flera missar och spanar och slår med tassarna i bubblorna, som de älskar bubblorna, som var så otäcka till en början :) nu väntar de på att jag ska bada så de får göra sällskap :) kärlek säger jag bara!

Mitt liv är en rymd tillsammans med missarna och jag är så glad att jag har dem, nära nära i mitt hjärta varje dag.

Att älska ett djur kanske inte kan ersätta en människa, men min kärlek räcker till många, både människor och djur.

Med kärlek...

Malin

En vädjan...

Med kärlek för kolonimissarna ber jag om hjälp med den här raringen. Finns det någon som kan öppna sin dörr och ta emot den? Den behöver komma in då den fryser, trots kojorna i kolonin. Mitt hjärta blöder för de missar som går ute när det snart närmar sig vintern.

Finaste missen... mjuar högt... snälla... låt mig också få komma in i värmen... jag fryser!!! :´(

Sista redovisningen finns här via hittekatter... har inte skapat någon ny tråd där då det finns så få missar kvar i kolonin. Tack snälla för alla gåvor som inkommit på kontot, vi är ödmjukt tacksamma.

Men... tillbaka till missen... finns det någon?!!! Maila oss på ostgotakatterna@live.se om du har en möjlighet att ta emot missen!!!

Kram
Malin

Finaste missarna!

Ny misse i kolonin

Kan någon tänka sig att vara stödhem för Östgötakatterna och hjälpa oss att ge missen utrymme?

Det här är nog, precis som alla de andra en skygg kisse som behöver massor med tid :( tålamod och tillit.

Missen behöver få komma in, innan det blir svinkallt, kan någon med erfarenhet av skyggisar öppna dörren?

Jag har precis fått tillbaka mitt kök, efter Vithaka och bebbarna och jag behöver verkligen ha det kvar :(

Ber en bön och hoppas.... snälla hjälp missen!

Om ni kan, eller någon annan som ni vet... maila till oss på ostgotakatterna@live.se

Kram
Malin

Svanstippen sötnöten

Lilla fina Svanstippen har det så gott i nya hemmet, där hon får vara precis som hon är... med allt vad det innebär. En liten nyfiken tjej med klara ögon spanade på mig från sitt bästa ställe... gullnosen!

När jag besöker stöd eller permanenta hem så blir jag så himla glad! Alla hemmen låter missarna få ha en given plats och få den tid som de behöver, det är guld värt och dessutom ett måste för att kissarna ska få utvecklas och få bli tama och lyckliga under sina premisser, även om de kanske aldrig kommer att bli knäkatter :) rätten att få vara sig själv ni vet? Att få vara den man är, trots att man kanske inte alltid passar in i samhällets mallar!

Jag gillar inte mallar, men jag vet att de finns där, ibland synliga och ibland osynliga.

Att få ge dessa katter en chans är det viktigaste för mig! Att låta dem få den tid som de behöver... återigen... de 3 T:na, Tid, Tålamod och Tillit... med det löser man det, jag lovar.

I dagens vansinnigt stressade samhälle så får sällan missarna den plats som borde vara given för dem alla :( det är otroligt sorgligt tycker jag :(.

De stödhem och permanenta hem som vi har gör ett otroligt fantastiskt jobb och de är alla värda stora stående ovationer... och jag hoppas att ni vet om det? Jag är otroligt tacksam över att ni ger missarna de 3 T:na.

Massor med stående ovationer till er, stödhem som permanenta hem!

Kram
Malin