Kontakta oss via vår blogg eller e-post ostgotakatterna@live.se

onsdag 8 juni 2011

Vitnos har fått somna in ♥


Den 20 juli 2010 så upptäckte jag att Noname hade bebisar i kolonin. Den modigaste, Vitnos, var den som först visade sig, tillsammans med sin bror Muschie. Några dagar senare så dök syrran upp, den blygaste av dem, henne döpte vi snabbt till Sötnos (numera Belle).



Den här lille grabben, som jag dessutom trodde var en liten tjej till en början, gjorde avtryck i mitt hjärta för alltid ♥



Igår fick vi meddelande om att Vitnos hade fått somna in efter ett troligt snabbt förlopp av FIP, samma som Saga från samma koloni fick somna in av.

Båda kissarna hade fått permanenta hem med en alldeles egen soffa att sova i, kärlek omkring sig och med rätten till ett liv i trygghet.

Tack snälla Marianne för att du ställde upp som stödhem för dem alla tre och för att du gav den ovillkorlig kärlek och omsorg, med allt vad det innebär.

Tiden blev alldeles för kort för Vitnos, han blev strax över 1 år gammal bara. Livet är inte rättvist, mot vare sig människor eller djur!

Mina tankar går till Marianne som stödhem och till det permanenta hemmet, jag förstår er sorg!
♥♥♥

Många kramar i tårar
Malin

5 kommentarer:

  1. *snörvel*
    Det var väl jamars också!
    Tröstbuff

    SvaraRadera
  2. Ibland är tiden tillsammans så tragiskt kort, alldeles för kort...

    Tankar och kramar till Sagas och Vitnos människor.

    Sov gott kissarna!

    / Barbro

    SvaraRadera
  3. "Jag tror det börjar bli en liten Östgötakattskoloni här också!" säger SkaparKatten stilla då han möter Vitnos vid Regnbågsbron. GrindKatten Sankte Pelle har öppnat för nykomlingen och sett till trösta, för ibland kan det kännas lite konstigt att vara väldigt sjuk och så plötsligt... Men Saga, Ludde, Alice och även de andra katterna från kolonin - några som aldrig hann bli stora och aldrig hann träffa människor och få egna namn - de är ändå där och tar tass om sin nyaste ängel. Snart leker de molnkull och Vitnos lär sig snabbt hur det går till. "Det är fullbordat!" säger SkaparKatten och ler.

    SvaraRadera
  4. Wikki <3 tack! Du skriver som en gudinna!

    Många kramar
    Malin

    SvaraRadera
  5. Fy så sorgligt. Vi lider verkligen med er allihop. Men Vitnos fick i alla fall känna kärlek och värme och slapp dö ensam ute i den stora otäcka världen. Nu sitter Skaparkatten och Vitnos och tittar ner på oss andra.

    Skaparkatten förklarar för honom att så snart han känner sig hemma i Regnbågslandet, så kan han använda sina änglavingar och flyga ner till er alla och jama till er i drömmarna; "Allt är bra nu, jag har äntligen fått komma hem.

    SvaraRadera