Hon fick chansen att bli en frisk liten fd kolonikatt, men när man öppnade henne såg man ett bråck på diafragman och missbildningar i hennes lever. Veterinären ringde mig, som lovat, om något konstigt skulle ses i hennes lilla mage. När telefonen visade Södra Djursjukhuset och jag mötte Emjons ögon mitt emot mig så visste vi båda två, det som inte fick hända hade hänt! :(
Jag är så ledsen för Pollys skull, att hon inte fick många fina år i trygghet, för det är alla dessa missar värda, stora som små :( men jag vet... ibland kallar Skaparkatten tidigt på vissa av våra pälsklingar och då kan man inte hindra detta utan man måste låta dem gå, även om det gör otroligt ont.
Lilla hjärtegullet, lilla pluppan, raringen och godingen och framförallt Pälsklingen, ja, hon hade många namn den här lilla missen.
Ett stort tack till Emjon
♥ som hela tiden funnits och finns vid min sida, smärtan gör ont, men det känns så bra att kunna dela den med någon som står nära och förstår. Tack för att du får mig att fortsätta att andas och får mig att fortsätta mitt arbete med missarna. Tack för att du höll om mig när jag trodde att jag inte skulle hålla ihop mer utan falla samman i en hög av ångest! Tack för att du är min vän!
Tack alla andra som ger sympati och empati till kissarna och till mig, det är ett tufft arbete med kolonin, men varje dag är en vinst och en bonus när jag får se tacksamheten i missarnas ögon. Jag älskar dem så mycket, för alltid!
Polly kommer alltid att vara en vinst i livet, minnena finns för alltid kvar och jag älskar henne precis som hon var, hon är en av mina små Pälsklingar för alltid!
Med sorg och minnen
Malin