Alice fd Cooffe är död, finns inget lätt sätt att säga detta på, och finns inget lätt sätt att hantera detta heller, skriver med tårarna strömmande efter kinderna, så fruktansvärt hemskt är detta.
Alice har ju bott hos mig sedan 30 augusti, en blyg kisse från Östgötakolonin, som bott i jourhem sedan februari tillsammans med mamma Bruna Bönan numera, Majsan, som numera bor i Märsta hos min syster Solweig.
Flyttade som sagt in 30 augusti, och hela tiden varit en blyg kisse som sakta vunnit sin tillit till oss, men så i går förmiddag märkte jag att något var fel, när hon gick, vek sig bakdelen, hon slirade, och jag blev jätterädd.
I färskt minne har jag Saga, som dog i FIP i våras, ringde veterinären direkt och fick en tid, ca en timme senare, gjorde i ordning alla papper, försäkringspapper m.m och ringde om skjuts, vilket jag fick.
Satte mig sedan med Alice i knäet, hon protesterade inte, och jag förstod att hon var riktigt sjuk, för så hanterbar var hon inte i vanliga fall, att jag fick lyfta henne, däremot klappa och gosa, på hennes villkor. Hela tiden i knäet spann Alice högt, vilket jag vet även svårt sjuka katter gör, inte bara välmående, vi satt så till det var dags att lyfta in henne i buren, och jag virade in henne i en filt, och så åkte vi den korta biten till veterinären, fick bara vänta en liten stund, och så in.
Har ju varit där massor med gånger då Beata perser har HCM, Forl, njursvikt, nedsatt njurfunktion m.m, alla katterna går där, så jag kände mig trygg, med att allt skulle kollas lika noggrant, som det gjordes med Saga.
Vi lyfte av burtaket, och veterinären undersökte Alice med stetoskop, tittade på mig, undersökte igen, och jag blev mer och mer nervös, till slut sa veterinären. Jag är ledsen att säga detta, men hon är redan död!
Förstår ni vilken chock jag fick, stammade bara att det kan hon inte vara, men så var det, hade dött i transporten den korta biten vi åkte, hade bara somnat in, var väldigt gul i hud och ögon, och med bakgrund att dom långhåriga i kolonin, Alice och Sagas mammor, blivit inplanterade av någon, som bara släppt av dom, högdräktiga, vet vi ju inte bakgrunden, att just dom blivit drabbade av sjukdom, så dom ursprungliga i kolonin, korthåriga, svartvita, har inte samma gener, som dessa, och behöver alltså inte alls bli drabbade, lika lite som mina 3, blivit drabbade, men man säger att blixten inte slår ner 2 ggr. tror aldrig mer på detta, då denna pälskling så brutalt rycktes bort, endast 2,5 månader hann hon bo hos mig.
Jag såg ju framstegen med dom andra kissarna, och hur jag vann hennes tillit, hon strök sig ofta mot min jacka i hallen, och mot min hand, jag fick pussa på henne, så tack för den här tiden Alice, en kort tid, men vi hann i alla fall lära känna varandra, och du blev älskad, för den du var, lilla snuttan, matte saknar dig.
Sigrid ligger på din hatthylla och funderar, så puss min älskling, och hälsa Saga och dom andra kissarna, matte har mist ännu en bit av sitt hjärta till er, sorgen är oerhörd tung, men mitt i allt är jag glad nu, för den där timmen, i soffan, då hon tryckte sig mot mig, och hela tiden höll ögonkontakt, och jag pratade med henne, och strö henne över pälsen, min lilla...
mycket ledsen matte, som hoppas ni ursäktar det röriga mailet, men detta är inte lätt
Maggan47
Jag funderade över det här med att sammanfatta året som gått och inser att det skulle bli alldeles för mycket text, så det låter jag bli.
