Kontakta oss via vår blogg eller e-post ostgotakatterna@live.se

söndag 14 november 2010

Alice är död







Alice fd Cooffe är död, finns inget lätt sätt att säga detta på, och finns inget lätt sätt att hantera detta heller, skriver med tårarna strömmande efter kinderna, så fruktansvärt hemskt är detta.

Alice har ju bott hos mig sedan 30 augusti, en blyg kisse från Östgötakolonin, som bott i jourhem sedan februari tillsammans med mamma Bruna Bönan numera, Majsan, som numera bor i Märsta hos min syster Solweig.

Flyttade som sagt in 30 augusti, och hela tiden varit en blyg kisse som sakta vunnit sin tillit till oss, men så i går förmiddag märkte jag att något var fel, när hon gick, vek sig bakdelen, hon slirade, och jag blev jätterädd.

I färskt minne har jag Saga, som dog i FIP i våras, ringde veterinären direkt och fick en tid, ca en timme senare, gjorde i ordning alla papper, försäkringspapper m.m och ringde om skjuts, vilket jag fick.

Satte mig sedan med Alice i knäet, hon protesterade inte, och jag förstod att hon var riktigt sjuk, för så hanterbar var hon inte i vanliga fall, att jag fick lyfta henne, däremot klappa och gosa, på hennes villkor. Hela tiden i knäet spann Alice högt, vilket jag vet även svårt sjuka katter gör, inte bara välmående, vi satt så till det var dags att lyfta in henne i buren, och jag virade in henne i en filt, och så åkte vi den korta biten till veterinären, fick bara vänta en liten stund, och så in.

Har ju varit där massor med gånger då Beata perser har HCM, Forl, njursvikt, nedsatt njurfunktion m.m, alla katterna går där, så jag kände mig trygg, med att allt skulle kollas lika noggrant, som det gjordes med Saga.

Vi lyfte av burtaket, och veterinären undersökte Alice med stetoskop, tittade på mig, undersökte igen, och jag blev mer och mer nervös, till slut sa veterinären. Jag är ledsen att säga detta, men hon är redan död!

Förstår ni vilken chock jag fick, stammade bara att det kan hon inte vara, men så var det, hade dött i transporten den korta biten vi åkte, hade bara somnat in, var väldigt gul i hud och ögon, och med bakgrund att dom långhåriga i kolonin, Alice och Sagas mammor, blivit inplanterade av någon, som bara släppt av dom, högdräktiga, vet vi ju inte bakgrunden, att just dom blivit drabbade av sjukdom, så dom ursprungliga i kolonin, korthåriga, svartvita, har inte samma gener, som dessa, och behöver alltså inte alls bli drabbade, lika lite som mina 3, blivit drabbade, men man säger att blixten inte slår ner 2 ggr. tror aldrig mer på detta, då denna pälskling så brutalt rycktes bort, endast 2,5 månader hann hon bo hos mig.

Jag såg ju framstegen med dom andra kissarna, och hur jag vann hennes tillit, hon strök sig ofta mot min jacka i hallen, och mot min hand, jag fick pussa på henne, så tack för den här tiden Alice, en kort tid, men vi hann i alla fall lära känna varandra, och du blev älskad, för den du var, lilla snuttan, matte saknar dig.

Sigrid ligger på din hatthylla och funderar, så puss min älskling, och hälsa Saga och dom andra kissarna, matte har mist ännu en bit av sitt hjärta till er, sorgen är oerhörd tung, men mitt i allt är jag glad nu, för den där timmen, i soffan, då hon tryckte sig mot mig, och hela tiden höll ögonkontakt, och jag pratade med henne, och strö henne över pälsen, min lilla...

mycket ledsen matte, som hoppas ni ursäktar det röriga mailet, men detta är inte lätt
Maggan47





9 kommentarer:

  1. den allra allra största megakramen till dej maggan som får genomlida detta igen med en enorm sorg.... men alice fick ett alldeles underbart slut.... att få känna din enorma kärlek o att hon slapp vara ensam på slutet....

    SvaraRadera
  2. Den allra största ros och den varmaste kram jag kan finna ger jag dig Maggan. <3

    SvaraRadera
  3. Maggan! vi har aldrig träffats! men det känns som jag känner Dig genom Malin som varje gång vi ses öser varma ord om Dig.
    Jag är så ledsen för Din skull när allt kunde blivit så rätt.
    Från Alice genom mig! tack matte för att jag som kom från gatan fick uppleva värme, mat och massor med kärlek av Dig.
    Min stjärna kommer alltid att lysa för Dig.


    Hoppas vi kommer att ses Maggan jag sparar kramen till dess.

    Marie-Helene
    >^..^<

    SvaraRadera
  4. Hon sitter på SkaparKattens vitaste moln, det allra finaste med guldkanter och mjukaste stoppningen. SkaparKatten höjer tassen över Alice, och den smeker henne så varsamt, så ömt. Hon sätter sig upp och det syns hur den himmelska läkedomen redan fått hennes kropp och päls att gnistra. Alice börjar spinna kattord som alla ÄnglaKatter förstår:
    "Mjau, nu är jag hemma. Mjau, nu är jag här. Mjau, dit alla katters vägar bär. Mjau!"

    Så tystnar hon och tittar fundersamt på SkaparKatten. "Men du måste göra något för min människa! Du kallade så hastigt på mig, och jag vet inte om jag riktigt hann tala om... Hur ska jag nu kunna tacka de goda händerna, som smekte mig så varsamt och kärleksfullt, och den goda rösten, som pratade så stilla, när hon såg att jag var rädd? Jag försökte hinna spinna ett farväl..." Så böjer hon huvudet och suckar.

    Då tassar SkaparKatten fram och lägger sig intill Alice, och börjar slicka henne med Sin Tunga. Små fnissiga ÄnglaKattungar kryper upp och lägger sig i hans Vida Svans, och SkaparKatten säger: "Alice, du såg din människa och hon såg dig. Det är outplånligt och lika evigt som tiden. Hon vet att du kände hennes kärlek - och hon vet också att du var lugn i hennes armar och somnade trygg som en kattunge. Till min Frid som Varar. Det är fullbordat!" och Alice som vaggats av de mjuka slickningarna blundar lite... och hör SkaparKatten viska "Men jag ska sända henne tröst i kattform, jag lovar! Jag lovar!"

    Mitt innerligaste deltagande i din sorg och saknad, vännen!

    SvaraRadera
  5. tackar så för alla vänliga ord, och berättelse, så oerhört tungt är detta, att två små jag fått i min vård, att älska och se växa upp till vuxna katter, inte fått chansen, känns i hjärtat, vet att jag inte kunnat göra något annorlunda, med mitt förnuft, har ju kollat mina 3 efter Sagas död, och dom är fria från virus, men ändå...
    hjärtinnerligaste kramar

    SvaraRadera
  6. Tröstkramar till dig Maggan.

    SvaraRadera
  7. Så sorgligt :( Tröstkramar till dig Maggan.

    SvaraRadera
  8. Jag grät när jag läste det här inlägget. Jag beklagar verkligen :-( Katten hade det åtminstone bra hos dig den sista tiden.

    SvaraRadera
  9. Vad jag blir rörd av din berättelse om Alices sista resa. Beklagar djupt.

    SvaraRadera