Tuffan fick somna in idag, efter en hjärnblödning, en liten tös som gjorde intryck i mitt hjärta, små avtryck - för alltid... lilla gumman!
Hur jag ska orka vet jag inte, men livet går ju vidare, sekund för sekund och blir till minuter, som blir till timmar som blir till dygn, det är inte mindre smärtsamt och jag ifrågasätter alltid mig själv, kunde jag ha gjort mer, kunde jag ha sett symtom? Enligt veterinären så kommer detta snabbt och man behandlar inte hjärnblödning på katt... man låter dem somna...
Jag undrar om hon hade ont? Jag undrar om hon kände att jag var med henne hela vägen, till slutet...
Om det gör ont, det gör förtvivlat ont..
Inga mer missar, inga mer missar kommer innanför min dörr. Jag orkar helt enkelt inte mer!
Jag är trött och jag försöker göra gott för alla, så även för mina medmänniskor och andra katter.
Jag kommer att ta bort gilla-sidan på FB och såklart kommer gruppen att få finnas kvar, för den är viktig för stödhem och permanenta hem, den andra kommer att läggas ner.
Bloggen är en del av mig så den blir kvar... i alla fall i nuläget...
Ibland tar det stopp... och nu är det verkligen STOPP!
Aldrig mer... no way!
Malin
