Kontakta oss via vår blogg eller e-post ostgotakatterna@live.se

söndag 28 februari 2010

Bild på Svanstippen & Semlan


Är de inte helt ljuvliga?




Håll till godo, tydligare bilder kommer när kissarna blivit modigare och vågar sig fram från sina gömställen. Det får ta den tid det tar hälsar kissarna via Malin. :)

/Lina

lördag 27 februari 2010

Coffee presenterar sig.

Mysigt bakom mamma är det.

Ja, stöd matte tjatar om att jag ska göra det och då får det väl bli så, annars riskera jag att godiset blir indraget.

Jag har bott här nu i en dryg vecka, bor tillsammans med min mamma (Bönan) och det är väl ok men tycker inte hon behöver bry sig/lägga sig i allt jag gör...är så pass stor så jag kan ta vara på mig själv om ni frågar mig...¤viskar¤: matte är inte av samma åsikt.

Tycker det är lite läskigt fortfarande men är så otroligt nyfiken på allt och alla så jag måste övervinna min rädsla lite och utforska rummet...och ibland så öppnar matte dörren och då blir det stora utrymmen att utforska.....men..Oj..vad leksaker....visste inte att de fanns sådana grejer ens....kan inte motstå när matte viftar med...något hon kallar fjädervippan...då är jag upp i sängen och busar..o..busar....

Blir aningen trött sen och Oooppsss...somnar i mattes säng....har nu börjat undra om det är någon baktanke med denna lek.....ska jag känna mig lurad tro!!

Jo, jag måste hålla med morsan vad det gäller tamisen Katja...blir så glad när hon kommer in till mig (oss)...hon är snäll och jag vill hela tiden gosa med henne.

Avslutningsvis...så är det varmt och gott inomhus....bra käk och massor av spännande leksaker som sagt.

Längtar förstås efter min syster (även de andra som är kvar därute) och Önskar att hon/de snart får komma in i värmen.
Coffee söker eget hem med tillgång till katt-kompis.

Tass tass på er.

Coffee /stödmatte Maud

torsdag 25 februari 2010

Stödhemmet skriver.... (Nostippen och Fläcken)



Hejsan!

Här kommer en lite hälsning från de två missarna som bott hos mig i drygt en vecka nu.
Det har gått lite upp och ner kan man väl säga. I början så lyckades de smita in under badkaret vilket inte alls var meningen, men det är lätt att glömma dörren på glänt när man är van vid det sedan tidigare.

Sedan var det inte så bra när man trodde att man hade kattsäkrat lägenheten från konstiga gömställen, men den nyfikna Nostippen lyckas hitta ett hål under ett köksskåp och är spårlöst försvunnen. Tillslut så hittas hon under golvet i en av garderoberna, en ren lyckträff att väggen var trasig så man kunde kika in under. Efter några dagar där lyckades jag passa på att stänga för under en kväll när de smög ut för att äta.

Nu följde några dagar med framgångar istället. Nostippen började kolla intresserat på fjädervippan och jag kunde stryka de båda med den. Nostippen tillät även att jag strök lite försiktigt med fingrarna över hennes huvud. Allt gott och väl, men jag blev nog lite oförsiktig där och då sa hon ifrån på en gång, så min tumme har små bitmärken i sig. Natten efter detta har skåpdörren under diskbänken gått upp och nu sitter båda katterna förskansade under skåpen där istället. Det känns som om vi alla behövde lugna ner oss så de sitter fortfarande kvar där än så länge och så får vi se när de behagar komma ut.

De är i allafall nyfikna och livliga på nätterna när jag inte finns i närheten.

Många hälsningar Matilda, med två katter under diskbänken

Besök i kolonin

Vi åkte en sväng till kolonin idag för att byta dynor och se om vi såg några kissar. Mataren hade sett en grå långhårig och en svart långhårig och vi såg den som vi tror fick ungar under huset och den som jag kallar för Noname med häftig teckning i ansiktet.

Noname

Den troliga mamman till de döda kattungarna

Dynorna var dyngsura att var verkligen tid att byta dessa så att torra fina dynor kom på trappan där kissarna äter. Det har varit nere på nollan idag vilket betyder att det droppar ner på alla dynorna! Nu är de i alla fall bytta! Åter igen, tack monsi för de praktiska dynorna, de är guld värda!

Vill också tacka för alla gåvor som vi har fått och håller hårt i :) det skulle vara underbart att veta vem som skänker (lämna ett namn?) så vi kan tacka ordentligt!

Till slut, som alltid VI SÖKER AKUTA STÖDHEM till kissarna som går kvar därute. Innan vi får tag i stödhem kan vi inte ta in fler! Vi har alla fullt!

Om inte du kan så kanske du vet någon som har utrymme för en misse och har tid och tålamod. Om du kan, och inte har råd så står vi för mat och sand och låda, bara du kan ta emot en liten kissemiss från kolonin. Om du har möjlighet så mejla till oss på: ostgotkatterna@live.se så vi kan träffas så snart som möjligt!

Imorgon bär det iväg igen för att dokumentera de kissar som går kvar där, förhoppningsvis så får vi ett par bilder på dessa fina kissar också så de kommer upp här på bloggen!

På återhörande
/Malin

tisdag 23 februari 2010

Svanstippen och Semlan


Lilla Semlan och Svanstippen kom hem till mig igår, efter att ha varit i slusshem en tid. De har lite problem att hitta lådan och behöver en kompis som Nalla som de kan gå kurs hos, Nalla hon kan hitta lådan hon :).

Svanstippen och Semlan hade utforskat rummet inatt och hade skuttat och hoppat på det mesta, kunde jag ana :) Många leksaker finns det i rummet och de har hittat dem och de verkar gilla dem också :) det är positivt.

Skulle så gärna vilja se Svanstippen och Semlan tillsammans, båda två samtidigt, för som jag minns det så är de himla lika varandra, precis som Lina skrivit så sa veterinären att det troligen var mor och dotter.

De har sina fina strutar kvar på vänster-örat (tatueringen) och de får sitta tills de ramlar av, onödigt att stressa dem i onödan.

Så nu håller vi tummarna för att både Semlan och Svanstippen snart lär sig vad lådan är till för så att de kan flytta till ett alldeles eget hem, med en alldeles egen familj och soffa :)

Alla våra kissar önskar sig ett permanent hem med massor med tid, tålamod, kärlek och god mat och kel på deras villkor. Så nu ger vi kissarna en chans och lite tid innan de får flytta, eller, de flyttar inte innan de är rumsrena, så är det ju bara! :)

Även en skyggis kan bli tam, men ibland tar det mer eller mindre tid :)

Hoppas på bilder i morgon på de nya sötnosarna

/Malin

måndag 22 februari 2010

Nalla


Nalla är en söt liten hona på ca 1-2 år. Hon är kastrerad, ID-märkt i örat, vaccinerad och avmaskad. Ser ut som en liten nallebjörn!



Maila till ostgotakatterna@live.se för mer information om Nalla!

Semlan

Bild kommer

Semlan är en kattflicka på ca 7-8 månader och väldigt lik Svanstippen, kan mycket väl vara mor och dotter. En mycket, mycket söt kisse! Kastrerad, ID-märkt i örat, vaccinerad och avmaskad.



Maila till ostgotakatterna@live.se för mer information om Semlan!

Svanstippen

Bild kommer

Svanstippen är en vacker hona med stora, stora ögon. Hon är ca 1-2 år gammal och har en vit svanstipp, liksom många andra kissar i kolonin. Kan möjligtvis vara mamma till Semlan. Hon är kastrerad, ID-märkt i örat, vaccinerad och avmaskad.



Maila till ostgotakatterna@live.se för mer information om Svanstippen!

Svartöga

Svartöga är en ljuvlig dam på ca 3-4 år och troligtvis mamma till många, många kissar i kolonin. Nu är hon är självklart kastrerad, ID-märkt i örat, vaccinerad och avmaskad.

Sötnosen behöver AKUT hitta ett hem!



Maila till ostgotakatterna@live.se för mer information om Svartöga!

Coffee söker eget hem.




Lilla Coffee är ca 7 månader gammal. Kastrerad hona, mörkbrun och långhårig men rakad p.g.a. svåra tovor. ID-märkt i örat, vaccinerad och avmaskad. Hon är nyfiken och framme, älskar att leka och ligga i soffan och sängen.<


Maila till ostgotakatterna@live.se för mer information om Coffee!

söndag 21 februari 2010

Nallen som blev en Nalla!


Såhär ser lilla jag ut där jag ligger i transporten :). Jag gillar inte att människan som jag bor inneboende hos har tagit sig friheten att lyfta av locket till transporten :) för då går det ju inte lika bra att gömma sig *pruff*

Hon hade med sig tamkatten, Shimena, in en sväng idag och henne tittade jag på med STORA ögon, ehhh, en som liknar oss i kolonin, bara lite tjockare, men annars var det faktiskt likt oss som har bott där hos den gamle mannen. Jag synade kattan noga och hon spann och slickade på människans fingrar *hum* men det skulle då inte jag göra, eller?

Nåja, efter en stund så struntade jag faktiskt i att titta på dem, eller jag sneglade när människan inte tittade på mig. Hon talar med mjuk stämma och smeker tjockisen över hela kroppen och tjockisen bara spinner vidare. Konstig katt och konstig människa de där... nästa gång kanske jag törs hälsa också, men man får ju inte verka påflugen!

By the way... en annan liten skitkatt var inne också, en långhårig röd som glodde på mig som om han inte hade sett en katt innan... fjutt... det va en liten skit, ingenting att lägga ögonen på ens, för liten kille för min smak.... men i alla fall så var den lilla nyfiken och stövlade raka vägen fram och glodde in på mig *HUM* lägg av, det krävs mer för att få mig att falla... det finns fler kissar därute, jag ropar ibland och då är det alltid någon som svarar, det känns i alla fall lite tryggt på nåt sätt...

Over and out for now from Nalla!

Jag söker ett permanent hem också, med en egen soffa att slappa i, är det du som äger min nya soffa? *BLINK*

Half-Face

Här kommer även en hälsning från mig! Det har varit ett par märkliga dagar vill jag lova. Men oj, så spännande, en helt ny värld har öppnat sig och jag njuter av varje sekund!

Jag får bo ensam i min mattes kök ett litet tag för att vänja de andra pälsbeklädda damerna som vistas under samma tak som mig. Matte oroar sig för att de ska vara elaka, så tokig hon är... Jag kan väl klara mig själv?! Nåväl, jag får mycket sällskap av matte och husse och även några kattdamer brukar kika in och hälsa på mig. Och jag har blivit kär.... Hon är såååå vacker! Lite längre päls har hon och hon kurrar och kurrar konstant. Så fort jag ser henne blir jag alldeles till mig och jag vet inte vart jag ska ta vägen! Och tassarna mina, ja de börjar trampa och trampa. Jag kan inte låta bli så jag springer efter henne vart hon än går. Hon fräser åt mig ibland men jag vet att hon bara försöker spela svårflörtad... MIG lurar hon INTE!

Min matte strök mig över huvudet igår för första gången. Inför publik dessutom! Hon mutade mig med färskost på fingret och tyvärr kunde jag inte stå emot... Ögonen blev stora på allihopa och jag kunde höra hakorna slå i golvet. Varför då? Har inte lyckats klura ut det ännu... Har ni någon aning?

Idag har jag känt mig allt modigare och försökt smita ut ur köket ett flertal gånger, tyvärr utan resultat. Däremot öppnade matte dörren en stund på kvällen så jag kunde kika omkring. Fast då var jag inte så modig längre... Spanade in hallen men mer än så vågade jag inte.

Men ikväll förstår ni, var det som att polletten trillade ner! Matte var inne och gosade med mig och jag insåg att det var huuuuur skönt som helst. Så jag kunde inte behärska mig - jag började trampa och trampa på bordet, sträckte på mig för att matte skulle klia mig på fler ställen, jag buffade på handen när hon slutade och tillslut var det så mysigt att jag började spinna som en motor! Då fick matte hjärtstopp tror jag. Hon fick så glansiga ögon och jag undrar vad det betyder. Men hon såg lycklig ut....? Tsss, jag har mina knep jag...

Matte har kallat mig för skygg men absolut inte längre och det gör hon minsann rätt i! Jag är ingen skyggis, jag är världens modigaste!

Här är det så härligt, det finns alltid mat, mjuka sovplatser, värme, kompisar, godis och såklart, en massa kelande. Ibland sitter jag i fönstret och tittar ut. Men om ni tror att jag längtar efter min gamla vardag så tror ni fel, mitt nya liv skulle jag aldrig byta bort! Och tänk, jag har bara varit här i två dagar och trivs alla redan oförskämt bra.

Åååååh... Det här kommer bli så underbart.
Äntligen finns det någon som älskar mig!

/Tasshälsningar från Half-Face, som önskar ett "riktigt" namn, via Lina.

lördag 20 februari 2010

Bönan uppdaterar.

Hej alla mina fyrbenta vänner!

Här må ni tror det har hänt ett och annat (ber om ursäkt för att jag inte skrivit på länge )
Var ska jag börja...Jo jag har tycker jag fått riktigt bra ordning på min (tillfälliga) matte.
Jag ligger nu oftast i hennes säng nere vid fötterna ibland alldeles nära mattes fötter....oss emellan är det rätt mysigt.
Går som ni kanske vet sen en tid tillbaka fritt i hela huset och det uppskattar jag, tycker så mycket om Katja..ni vet tamisen som bor här, vi busar och jagar varandra.

Har nu också börjat komma ut i vardagsrummet när matte sitter i soffan och leker då med henne och en fjädervippa uppe i soffan...alldeles nära matte.
Ni skulle se henne då....hennes mun blir så stor...går från ena örat till det andra..lite fånigt kan jag tycka.

Men...så häromdagen...håll i er nu...Kom lilla coffee plöstligt hit....för er som inte hängt med så är Coffee min unge som är halvstor nu..ca 6mån.
Hon skulle alltså bo med mig här i sovrummet, visst blev jag glad att hon fått komma in i värmen och till mig. Hon kröp direkt intill mig och mitt modershjärta slog av stolthet.

Men så hände något märkligt.....matte stängde dörren till sovrummet!!!!!!
Vad händer....varför får JAG inte gå ut i övriga huset nu???
Matte började bla..bla..bla..den lilla..bla..bla....
Självklart tar jag hand om den lilla, men jag som alla mammor vet behöver "egen tid" också.

Så då fick jag helt enkelt visa matte klart och tydligt HUR vi löser detta. Sagt och gjort.

Gick helt sonika fram till matte när hon kom in i rummet...tittade skarpt på henne för att hon skulle förstå....trot eller ej men hon gjorde det (ibland förvånar tvåbenta mig)
Så hon öppnade dörren lite för att lill-Bönan inte skulle smita ut eller tamisarna in.....Nu gäller det tänkte jag, för att ut ville jag men matte stod så NÄRA dörren.....hmmmm...
Tog allt mod till mig och gick försiktigt förbi matte och ut i "friheten" *L*
Där stod matte med stora munnen och blanka ögon.....är väl inget och sjåsa upp sig för, hade ju inget alternativ ju.

Så ordningen här är nu aningen återställd eftersom matte släpper ut mig några gånger om dagen samt är mycket inne hos oss och leker. Tycker (om jag får säga det själv) att jag lyckats bra med att fostra matte. *L*

Lite om min lilla Coffee som är aningen rädd än, men som äter och går på lådan (fattas bara annat jag kan väl sköta mina barn)Igår så började hon upptäcka leksakerna och for runt en stund.....ungar är allt bra härliga (emellanåt)
Hur hon ser ut???
Hon är en kopia av mig...alltså otroligt snygg...söt..helt enkelt bedårande.

Tass tass på er och tänk på era vänner ute i snön...för det gör jag.
(p.s. idag blir det räkafton har jag hört.)

Bönan genom matte Maud

fredag 19 februari 2010

Nallen - en tjej

Nallen är numera installerad hemma hos mig, i mitt sovrum. Var nyss inne och tittade till henne och hon hade trampat lite i lådorna och ätit lite torrisar och druckit lite grann. Leksakerna, råttorna och bollarna låg i närheten av transporten så hon hade allt lekt lite grann, eller i alla fall flyttat dem :).

Hon hade tassat tillbaka till en av transporterna så där ligger hon och spanar :) hon tittade på mig med stora ögon när jag serverade henne lite mjukmat :) tror att det kanske var mer smaskens än torrisarna? Ska inte störa henne mer ikväll, utan jag hoppas att hon sover hela natten och har varit på lådan i morgon i alla fall :)

Nya bilder kommer så snart jag får henne på bild :) hon är ljuvligt söt, precis som en liten nalle i ansiktet, därav namnet Nallen... men kanske att det blir Nalla istället, det får framtiden avgöra :).

På måndag hoppas vi att sötnosen får sällskap av en ny kolonikisse, så Nalle slipper att vara ensam i rummet, hon är van att ha sällskap, så det vore himla bra om våra böner blev hörda (hörde du det nu kattguden?) Nallen behöver en kompis snarast!

Natti natti säger Malin med ännu en sötnos i sovrummet :)

Ack, så fel vi hade...

Half-Face var såklart inte alls en liten flicka.... Hon var en HAN. Skapligt snopna blev vi eftersom vi var helt övertygade om att han var en hon. Man kan inte alltid lita på sina intuitioner... :)
Lilla gulleponken bor nu i mitt kök och verkar trivas bra. Han sitter vid fönstret och håller span när jag smyger in då och då. Han har tillochmed vågat provsmaka maten, det är inte lite modigt det! Nyfiken är han också, mycket mycket nyfiken.

Ikväll fick vi in kisse nr 14, Nallen! Nallen tar det just nu lugnt i mitt vardagsrum och ska till veterinären imorgon. Vi får väl se om det är en hon eller en han, jag vågar inte längre gissa...! Men ack så söt, ser precis ut som en nallebjörn i ansiktet.

Under fredag och lördag gör vi uppehåll med infångandet då vi inte har möjlighet att åka till veterinären. På söndag återtar vi vår position vid fällorna och hoppas på god fångst.

Just nu är det extremt intensivt för oss. Prio 1 har varit och är fortfarande att fånga in kissarna, såklart. Denna vecka har vi alla varit lediga men trots detta hinner vi inte med att uppdatera så mycket som vi skulle önska. Och det finns mycket annat vi skulle behöva ordna med. Annonser, "pappersgrejer", planering och mer mer mer........... Men allt detta får komma i andra hand. Så även om vi inte fångar kissar så betyder det inte att vi ligger på latsidan. :)

Helt krasst är det så att vi inte ens hinner med vår egen vardag. Personligen hinner jag inte ens med att sova. Malin, Maud och Bertil har dessutom varit/är fortfarande sjuka och förkylda. Beundransvärt att de orkar!!!

Så håll till godo, under helgen kommer säkerligen utförligare inlägg och bilder.

/ Lina

torsdag 18 februari 2010

Och en till.. Och en till...

Vid infångningsförsöken på morgonen fick vi in ytterligare en kisse, Svartöga, troligtvis mamma till många, många kullar...

Fyra kissar fick vi alltså med till veterinären! Coffee, Svanstippen, Semlan & Svartöga, alla var honor såklart. Av 12 kissar hittills har bara en hane dykt upp. Nu är kissarna utplacerade i olika hem där de får återhämta sig! Värme.. Mjuka filtar... God mat... Vindstilla... Ingen snö... LYCKA! Att vi dessutom fick återförena Bruna Bönan med sin förmodade dotter Coffee var helt underbart!

Efter att kissarna installerats i sina nya hem åkte jag själv en sväng till kolonin igen, det blir väldigt intensivt men det är nödvändigt. Jag väntade och väntade.... Efter ett par timmar hade tårna förfrusit (och jag fick faktiskt köldskador, mina strumpor hade frusit till is!) och jag insåg att ingen kisse skulle gå i fällan. Sitta PÅ fällan gick såklart jättebra. Sitta UTANFÖR fällan gick också bra. Att leka med SNÖRET till fällan var jättekul! Att titta på en frustrerad Lina var nog det roligaste!!!!!

Jag gick fram för att låsa fällorna, men såg då plötsligt hur en svart kisse rusade fram MOT mig. Vad nu tänkte jag, ska den attackera?! I detta läget stod jag precis intill fällorna, som ännu inte var låsta. Kissen som kom springandes var Half-Face som vi försökt locka in i fällan ett bra tag nu, utan några som helst resultat. Ikväll hände dock något med henne, fråga mig inte vad för det har jag ingen aning om! Utan att tveka det minsta trippade hon rakt in i fällan varpå jag drog i snöret och fällan gick igen. Alla kissar ur kolonin har blivit som tokiga när fällan smällt igen så det är ofta bråttom med att täcka över med en filt. Döm om min förvåning när Half-Face satte sig ner, alldeles lugn, utan att flyga omkring i fällan.

Väl hemma skulle jag föra över henne till en transportbur, ensam. Half-Face stack in i buren så fort jag öppnade fällan!

Visst måste hon ikväll fått nog av kylan och insett att vi bara vill kissarna väl? Kan inte förklara hennes beteende på annat sätt.

OCH så ljuvlig hon är! Alla kolonikissarna är ursöta och har häftiga teckningar och lilla Half-Face är inget undantag, gud så bedårande. En mycket mycket vacker tissemiss med stora ögon och underbar teckning i ansiktet. Jag tror jag är kär.....

Imorgon ska jag ringa veterinären och kolla om hon kan få komma in och "fixas till". Det ska nog gå bra! OBS. Jag har egentligen ingen aning om Half-Face är hona eller hane, men vi har bestämt att det är en hona... Iallafall tills dess att motsatsen bevisats!

/Lina

onsdag 17 februari 2010

Ytterligare tre kissar infångade

Idag fångades tre kissar in och de befinner sig just nu i mitt kök i varsin transportbur.

Coffee - långhårig, brun/svart. 7-8 månader gammal (gissning). Kommer behöva rakas.
*Namnlös* - svart/vit med vit svanstipp, som alla kolonikissar verkar ha. 1-2 år (gissning).
*Namnlös* - svart/vit, troligtvis med liten vit svanstipp. 7-8 månader, kanske syskon till Tippen/Dumlan. (återigen, gissning)

De "namnlösa" är otroligt lika varandra och som alltid är kissarna väldigt vackra och man vill inget annat än att plocka upp dem i famnen och borra in ansiktet och pussa, pussa, pussa.... Men att få göra så, det finns inte ens på kartan. :) Men nyfikna är dem minsann, särskilt kissen som jag tror är lite äldre!

Imorgonbitti ska de till veterinären och fixas iordning. På schemat står kastrering, id-märkning, vaccinering, ev. avskabbning, avmaskning, kloklippning och allmän statuscheck. Coffee kommer troligtvis också rakas då pälsen är så tovig. Stackars liten, det måste göra ont!

Innan vi åker till djurkliniken ska vi göra nya infångningsförsök då vår veterinär kunde ta emot upp till sex kissar på en och samma gång. Halv sju börjar vi.......! Om 5,5 timmar!

/Lina, som inser att hon måste gå och lägga sig nu. *fniss fniss*

måndag 15 februari 2010

Nostippen och Fläcken

De är så rara de där sötnosarna och idag har de flyttat ifrån mig, hjärtegrynen!

Det gick så himla bra att få in dem i transporterna och de klarade bilresan galant :) och snart hittade vi till rätta adressen också (det är ju en fördel.. haha).

Vi parkerade transporterna framför sängen och öppnade sedan luckan och det tog inte lång tid innan missarna hade förstått, aha, där kan vi gömma oss.

Vi fyllde i lite papper och pratade lite grann och sedan kände jag att det var dags att lämna raringarna. Hjärtat bultar och lite tårar sväljer man ju ner och sedan viskar man hejdå och vi ses snart igen... hurra! Missarna har kommit hem! Det känns så gott i mage och hjärta, en kvinna med mjuk röst som kommer att viska fina saker till både Nostippen och Fläcken :) hon kommer aktivt att jobba med dem och hon kändes så RÄTT - hon är rätt :)

Vi skulle höras om några dagar och såklart, när jag kom hem så kom tårarna, men det var glädjens tårar, ingen tyngd i hjärtat utan bara en mjuk känsla av fluff i hela hjärtat.

Nu är det lite att göra innan nya kissar kan ta plats här, men snart så... då får man säga välkommen till nya små hjärtegryn, för det är ju det alla kissarna är i kolonin, just precis hjärtegryn!

/Malin

Värmekamera

Kissarna gömmer sig på ställen som är omöjliga för oss att nå och se, vilket försvårar vårt arbete såklart. Eftersom vi nu inte vet om det finns fler kattungar så är det mycket viktigt att ta reda på detta snarast och innan vi börjar plocka in alla kissarna, för tar vi in en kissemamma utan sina ungar så förlåter jag aldrig mig själv!

Så idag ringde vi till företaget Cramo här i stan, då vi tänkte att en värmekamera skulle nog funka riktigt bra. Tyvärr kostar det en hel del att hyra dessa (2 dagar och vi är uppe i nästan 4000:-) MEN. MEN MEN MEN.

De var så underbart vänliga som gärna ville sponsra oss och låna ut en sådan kamera till oss under ett par dagar, helt utan kostnad...

DÅ blev jag alldeles salig av lycka. Det är så underbart när man får en knuff i ryggen då och då...

TUSEN TACK CRAMO!!!

/Lina

Psst. Malin har nyheter att berätta!

lördag 13 februari 2010

Sorgsen dag

Idag har vi inga trevliga nyheter att berätta. Våra hjärtan har drabbats av sorg.

Vi besökte mataren och kissarna idag och möttes ganska snart av fruktansvärda syner.

Två små kattungar i 8-12 veckorsåldern låg döda och stelfrusna i snön på två olika ställen.

Kattungar som vi aldrig sett tidigare och som heller inte mataren uppmärksammat. Troligen har de vuxit upp under huset där det ska vara någorlunda "varmt". Varför de har gett sig ut och varför de lämnat livet vet vi inte. Kölden, arga hankatter som drar förbi eller svält eller kanske en kombination. Hursom så var kissarna fruktansvärt magra.

Vi tror oss veta vem mamma katt är, men har ingen aning om det finns några fler syskon.

Vi har gråtit och gråtit. Det var en så obehaglig och fruktansvärd upptäckt. Jag hoppas att vi aldrig mer behöver se en sådan sak.

Det är så orättvist och så fel, så fel. Små söta raringar som aldrig fick uppleva hur det är att vara varm, mätt i magen och trygg. Fyfan rent ut sagt! Att komma till denna värld, med konstanta minusgrader, frysa dagarna långa och inte få i sig mat. Och sedan lämna denna värld, bara några veckor senare. Min gud så ont det gör! Tänk vilken hopplöshet de måste ha känt. Vilken smärta! :'( Åh gosenosar, hade jag bara vetat hade jag vänt upp och ner på huset och tagit in er i värmen!

Jag hoppas så att ni funnit ro och att Mysan välkomnat er till er nya värld, världen på andra sidan regnbågsbron. Där fryser ni inte, där hungrar ni inte och där får ni busa omkring i all evighet tillsammans med alla andra kattänglar! Sov så gott, ni söta två små.

/Lina

...och ytterligare en glad nyhet...

Mina snuttisar!

I söndags fick jag ett samtal av ett par som undrade om Tippen & Dumlan fortfarande sökte ett hem. Eftersom så var fallet så bestämde vi oss för att de skulle komma och hälsa på snuttisarna ett par dagar senare.

Sagt och gjort, det blev måndag och kissarna fick besök. "Mina" små gosenosar var såå duktiga! De hade busat en stund innan så de var lite småtrötta, men väldigt nyfikna. De nya människorna fick klappa och muta med godsaker, tänka sig, inte en endaste gång blev de arga! Ja, Tippen och Dumlan alltså. :) De låg och njöt av beröringen, blinkade och halvsov.

I hjärtat kände jag ganska omgående att det var "rätt" hem! Sättet de närmade sig dem på, sättet de talade till dem, och det faktum att gosenosarna faktiskt verkade trivas i deras närvaro.

Samma kväll fick sötnosarna flytta dit!

Det var så svårt att köra dit dem... Inte så att jag inte trodde att de skulle få det bra, tvärtom. Men på två månader hinner man fästa sig något otroligt mycket, speciellt när man arbetat så intensivt för att socialisera dem och speciellt när man fått uppleva alla framsteg de gjort. Tårarna forsade på vägen dit och på vägen hem samt hela kvällen/natten. Och fortfarande trillar det några tårar emellanåt, särskilt när jag går in i köket och ser hur tomt där är... Och när jag inte hör några ljud ifrån dem om nätterna.

Lilla Dumlan som började smita ut till vardagsrummet och som satt och smög bakom köksdörren när jag stod bakom. Plötsligt dök det fram ett huvud... Sedan var det borta. Så höll hon på ofta, ofta. Och lilla Tippengumman, som la sig på sidan och kurrade så fort min skogis kom in. Som blev så himla lockad av godsaker men inte ville verka framfusig - det löste hon genom att sträcka på sig och gäspa och sedan smyga fram till smaskigheterna... Lite lurigt sådär.

Pratade med de nya ägarna några dagar efter flytten och det gick väl bra, förutom att de hade hittat ett gömställe första natten..... Så husse och matte fick snällt lura ut dem därifrån.

Jag ska slå en signal igen i nästa vecka för att höra hur det går samt för att bestämma en dag då jag kan komma förbi och hälsa på snuttisarna och prata lite om hur det gått o.s.v.

Jag saknar er, små snuttisar, men jag vet så säkert att ni kommer få det desto bättre i ert nya hem!

/Lina, f.d. matte till Dumlan & Tippen

Glädjande nyheter...

Först och främst.... Vi kan pusta ut för tillfället!

Lilla gumman, tänk så bra det kommer bli..

Fläcken och Nostippen kommer tillsammans att placeras i ett stödhem inom de närmsta dagarna vilket betyder att de inte tvingas ut i kylan och åter till hemlösheten!

Detta var tveklöst i sista sekunden, det såg så fruktansvärt mörkt ut för dessa två söta små... Men på bara ett par timmar dök det upp TVÅ såna där kattänglar ni vet! Som ett brev på posten. Fläcken och Nostippen hamnar hos en av dessa kattänglar, men den andra ängeln ska vi hålla hårt i! :)

Det här visar hur oerhört viktigt det är att informationen sprids till vänner, bekanta, grannar, familjemedlemmar, arbetskollegor, kunder... You name it! "Mun-mot-mun metoden", som jag kallar det, kan nå ut till så många människor. Fortsätt sprida vidare, för kissarnas skull! Det finns fortfarande många kvar som behöver hjälp...

/Lina, med hjärtat fyllt av glädje

onsdag 10 februari 2010

Nostippen & Fläcken

Sötnosarna väntar fortfarande på stödhem eller jourhem :( det är tragiskt men sant, men det verkar så himla svårt att hitta ett stödhem åt dessa raringar :(

Nostippen har funnit sin favoritplats, uppe på min garderob, där hon ligger och spanar ner på mig och håller koll på vad jag gör i rummet. Fläcken sitter alltid i fönstret och spanar ut, hon verkar längta efter sin kompis Pricken som hon alltid umgicks med i kolonin, inte ens Nostippen kan trösta henne så det blir mycket ropande efter kompisarna här. Trodde att hon skulle finna ro här hemma, men hon saknar någon speciell tror jag :( de små sötnötarna :)

Helgen närmar sig med stormsteg och då kommer alltid ångesten, kissarna måste komma in!

Måste vi verkligen släppa ut Nostippen och Fläcken? Finns det ingen som kan förbarma sig över dessa söta missar?


Lilla Nostippen med rädda ögon :(

Om du kan tänka dig att ge kissarna eller någon av dem ett hem så maila oss på ostgotakatterna@live.se

/Malin

torsdag 4 februari 2010

AKUT!

Uppdaterat 13/2-10

Vi har blivit bönhörda!
Fläcken och Nostippen ska snarast placeras i sitt nya stödhem, tillsammans!




Fläcken och Nostippen söker akut ett hem för att slippa släppas tillbaka till kylan!







T
I
D
E
N

G
Å
R
!




Båda är kastrerade, va
ccinerade x 1 och chip-märkta samt kommer att få sin andra vaccination innan flytt.

Kan DU förbarma dig över någon utav dem eller kanske båda två?

Maila oss i sådana fall på ostgotakatterna@live.se

/Lina

onsdag 3 februari 2010

Tävlingen avslutad

Först och främst vill vi tacka alla som var med i utlottningen, riktigt så stor respons hade vi inte väntat oss i.o.m. att vi inte "funnits till" så länge. Jättekul!

Sen är det ju det där med tävlingar - det kan bara finnas en vinnare. Annars vore det ingen tävling, eller hur? :) Fast om möjligheten funnits så hade ni allihopa fått varsin kokbok!

Tävlingen är avslutad.... Dragningen gjord....


Kolonikissen Dumlan får äran att presentera vem vinnaren blev:



Grattis Maggan!

Priset kommer på posten inom några dagar. Hoppas boken smakar!

Pssst. Misströsta inte.
Det kommer dyka upp fler tävlingar på bloggen så håll utkik!