Prognoser och risker och mitt i allt detta en liten fin kattunge vid namn Polly.
Idag har jag haft ett långt samtal med Södra Djursjukhusets veterinär Erik Elfström och pratat risker och prognoser för att operera lilla Polly och det är dystert kan jag säga.
Jag vill i alla fall att han ska träffa Polly och känna på hennes mage och göra en bedömning av hennes status, så här jobbar vi på att få henne tamare så att hon blir lätt att undersöka :).
Den 19 september åker jag med lilla gumman till Sthlm för att träffa veterinären och i sällskap har jag en Bertil som skjutsar mig och Els-Marie som följer med mig som stöd och är extra öron och ögon och kan hjälpa mig att komma på saker att fråga, för jag blir väl så nervös att jag glömmer bort vad jag ska fråga :(.
Det som jag inte ens har tänkt på förrän idag är att veterinären nämnde att Polly kan ha andra "fel" också som inte syns nu utan som kommer att ses när man öppnar hennes lilla mage, sammanväxtningar och defekter som man inte kan se med blotta ögat.
Operationen kanske behöver göras två gånger dessutom för att Polly kommer att växa och då behöver kanske nätet bytas och Polly ska gå igenom det här ännu en gång. Det är ingen liten operation och det tar lång tid för henne att läka efteråt, om hon överlever?!
Som jag önskar att lilla Polly var lika frisk som hon ser ut, men det är hon inte och det gör mig så ledsen för hennes skull, lilla gumman!
Som någon bödel sitter jag här och jag är så otroligt ledsen och arg. Det är inte rättvist! Alla småmissar ska vara friska och krya och inte ha ett stort bukbråck heller. De ska få leva och ha det bra... inte utsättas för massa hemskheter. Om garantier fanns... om någon kunde vifta med trollspöt för Pollys skull så skulle jag så ödmjukt tacka för att hon fick bli frisk bara sådär... men jag vet... livet är inte så, det är inte rättvist!
I morgon kl 8.15 ska jag lämna in Molly och Dolly för kastrering och borttagning av deras bråck och det oroar mig ju också såklart. Snälla, säg att det går bra, lätt och lindrigt!
Musse matas i fällan och ibland är det uppätet och ibland inte, hum, han är inte alltid synlig på plats heller. Musse, snart vill du väl komma in va? Det börjar bli kallt och det är mycket skönare att komma in i värme och trygghet och vet du... du får en egen säng att sova i :) kan det locka något... hoppas, det gör vi!
Kram
Malin
Katten Hanina på Södertälje Katthem berättar
1 dag sedan
Så synd det är om lilla Polly med sitt bukbråck :(
SvaraRaderaFörstår att du vill att veterinären ska kika på henne så han kan göra en bedömning av prognosen för henne.
Håller klor och tummar för att det ska gå som en dans för Molly o Dolly imorgon och för att den envetna Musse ska gå i fällan !!
Käraste Malin, så väl jag förstår din ångest i detta med Polly! Min lille långnos Rufus fick bara bli ett drygt år, han svalt sakta men säkert ihjäl trots att jag proppade i honom mat... vad jag inte kände till var att hans tarmar var sammanväxta! *ryser* Jag sörjde och grämde mig, anklagade mig själv för att jag inte fattat hur illa det var och därmed förorsakat honom lidande... kände samtidigt en egoistisk glädje över att ha fått ha honom så länge som möjligt... fast om jag hade begripit hur sjuk han var, hade han förstås fått somna in långt tidigare. Lider med dig! Och har inga bra råd att ge... tycker att du gör rätt i att låta en bra veterinär kolla lilla Polly i alla fall, innan du tar beslutet vad som skall göras. Han har en poäng i detta att Polly kan ha fler skador, för det är tydligen vanligt att den katt som har en sorts medfödd skada ofta är skadad på fler sätt... det är en grym tanke, men tyvärr sådant vi tvingas möta då och då. Lovar att vara med dig i bön hela vägen!
SvaraRaderaStor kram från sr. Carina, klosterkatternas tjänarinna. Mamma Gitte instämmer och deltar i bönerna.
Vad som än händer med lilla Polly så vet jag att du gör allt du kan. Vi kan inte bestämma över hur vi föds, i så fall tror jag alla skulle födas friska, men så är det inte. Vi kan bara hålla tummarna för Polly.
SvaraRadera