Bruna Bönan

Lilla Bönan har ikväll blivit serverad sista dosen antibiotika så nu hoppas o tror vi att hon ska må bättre.
Sedan ett par dagar tillbaka har jag öppnat upp hennes bur så hon har tillgång till hela rummet om så önskas...det tog några timmar innan hon smög ut o lade sig under sängen på ett badlakan jag lagt ut till henne.

Redan första natten kom hon upp i sängen till mig och stod alldeles nära så jag kunde känna henne...stod så en stund medan jag höll andan....vilket ögonblick.
Även andra natten var hon upp i sängen hos mig, då uppe vid kudde..jag låg på andra sidan en liten bit bort....vet inte hur länge hon låg där för jag somnade...förhoppningsvis även Bönan *L*

Jag brukar sitta/ligga och läsa så hon ser mig och styr med lite annat så hon vänjer sig vid lite ljud samt mig utan att känna att jag hela tiden fokuserar på henne.
Hon har utforskat rummet iaf...suttit på fönsterbräden...hittat kojan i bokhyllan och provlegat den *L*

Jag har varit mycket nära henne men dock inte klappat på henne ännu men hon har inte fräst en enda gång åt mig och inte heller att hon flyr i rädsla när jag kommer eller rör mig i rummet....tar det lugnt för jag vill inte sabotera det fina samarbete som jag tycker vi har i nuläget.

Idag så var hon i sin bur och jag öppnade upp dörren till rummet så mina andra två "tjejer" kunde komma in och titta o lukta..och det gjorde de minsann...eller iaf Katja som spatserade raka vägen in och tänkte säkert "äntligen vad finns det här", Smelly smög och då menar smög...hon avverkade ca 2m på fem minuter!!! *L*

Bönan tog det lugnt, satt i sin koja och tittade men valde att inte komma fram o hälsa så här första mötet....vill ju inte verka för påflugen ju *L*.

//Maud