Kontakta oss via vår blogg eller e-post ostgotakatterna@live.se

måndag 24 januari 2011

Skaparkatten har hämtat ännu en...

Ludde-Ludd den 23/1-2011

Ludde fick avsluta livet här idag, men påbörja livet tillsammans med Skaparkatten, det ger mig lite tröst...

Det är så sorgligt och så ledsamt och jag älskar dem alla så mycket och kommer aldrig att sluta med det, även om det gör fruktansvärt ont när de måste tassa vidare.

Som Wikki skriver så kanske han tackade när han visade tillgivenhet i torsdags? Kanske inatt när jag låg med näsan mot hans sandiga svans och försökte att hålla honom sällskap när jag hade tagit ut mat och vatten från rummet. Han bytte håll och låg nära nära mig, jag hörde honom snusa försiktigt mot mitt hår.

Jag vet inte, men mitt hjärta bankade och det susade i öronen och jag ville dra honom intill mig, men så gör man ju inte med en skyggis, men i tanken gjorde jag det. Jag tog honom i famnen och rufsade om honom i pälsen och pussade honom på pannan och gosade in näsan i hans mjuka päls, som luktade lycklig misse, ni vet som en blandning av vind och vatten och moln, som sommar nästan.

I morse var det en stor klump i magen, ovisshet blandat med förhoppningar, samtidigt så slog verkligheten till mig över ansiktet. Lilla gubben, han var hängig och han kissade stora pölar i lådorna och han drack mycket, alldeles för mycket vatten. Trots allt så ville jag hoppas att det skulle visa sig att det var behandlingsbart med mat... men sockret var alldeles för högt, så det fanns inga alternativ... han fick tassa vidare, min älskling, min fina katt som satte spår för alltid i mitt hjärta.

Jag är så tacksam över att jag fick träffa dig Ludde-Ludd, även om tiden blev alldeles för kort. Det fanns så mycket jag ville visa dig om tillit och ovillkorlig kärlek och god mat och egen soffa och ja... det som ska vara självklara saker för en katt!

Tack Ludde - min bästaste Ludde-Ludd

Tack Christer - Max och Måns husse för att ni skrev om Luddisen

Tack alla andra för att ni bryr er om och förstår vilken sorg det är att förlora ännu en misse i kolonin. De gör stora tassavtryck i ens hjärta, för alltid!

Kram
Malin

11 kommentarer:

  1. Åh, vad ledsamt. Lilla söte Ludde-Ludd, jag hoppas att du har det bra i katthimlen med andra vänner från kolonin.

    Kram till dig Malin som kämpar så med alla missarna.

    /Matilda

    SvaraRadera
  2. Stackars lilla du, vad jag känner för dig. Du beskriver så fint hur det känns att mista en älskad kisse. Jag vet precis hur det känns, har själv mist flera, bland dem min mest älskade. Hon hette Alaska och dog vid 5 års ålder av förgiftning för 2,5 år sedan och jag tänker på henne varje dag. Jag säger som dom som kommenterat i Måns o Max blogg, att Luddis hade i alla fall en underbar tid med dig och gick över gränsen lycklig. Som en kompis sa till mig när Alaska gick över bron, "tänk vad den katten var älskad!"

    Hälsningar Xantippas matte

    SvaraRadera
  3. Älskade Malin. Under den korta tiden som Ludde fanns i ditt liv, fick han mer kärlek än under en hel livstid.
    Mitt i natten, precis när du är mellan sömn och vakenhet, kommer du ibland att känna en liten kisse som smyger upp i din säng, eller en litet andetag mot din kind.... Då vet du att Ludde är hos dig, och i tanken säger han: " tack älskade matte för allt du gav mig. Jag älskar dig oändligt, och kommer att vänta på dig tills du kommer".
    Stora tröstkramar. Kram Mia.

    SvaraRadera
  4. SkaparKatten lägger mjukt tassarna runt Ludde Ludd, och slickar honom mellan öronen. Det killar skönt, tycker Ludde och blundar. ÄnglaKatterna viskar: Det är fullbordat.
    NosPuss Wikki

    SvaraRadera
  5. Tröstkramar till dig Malin, Ludde-Ludd hade det bra hos dig som fick uppleva kärlek, god mat och en plats att sova på.

    kramar från Kungsörsligan, Pontus och Milou

    SvaraRadera
  6. marianne o alla kissarna25 januari 2011 kl. 22:43

    de allra största o varmaste kramarna till dej malin....du var den enda som gav honom chansen att kunna få ett bra liv...så sorgligt att det inte räckte till bara....

    SvaraRadera
  7. All världens tassefamnar till dig Malin. Det du gav Ludde är för evigt inristat i hans hjärta. Jag vet att när det är dags för dig att gå vidare kommer en lycklig liten Ludde Ludd springande mot sin älskade matte med glänsande päls och fin krok på svansen......
    Tack Ludde för att du berörde så många hjärtan!

    Stor Kram Marie

    SvaraRadera
  8. Åh nej.. Vad ledsen jag blir.. Som tröst vet vi att han hade det väldigt bra med dig, Malin, sin sista tid. Kram!

    SvaraRadera
  9. Tänker på dig, Malin!

    SvaraRadera
  10. Tack för att du hälsade på mina katters blogg.
    Klart man tar hand om *vilsna katter*
    Jag har ALLTID älskat dessa underbara djur som dom är.
    Kan inte leva utan dessa djur.
    Katter har alltid varit mina älsklingar.

    Så synd om Ludde ludd som fick vandra vidare.
    Jag har haft många katter genom åren, som har fått vandra vidare. Visst är det hemskt, men man gör ju det för kattens bästa, om det inte går att göra ngt mer när den är sjuk.

    Jag länkar till din blogg,
    så får du länka till min kattblogg om du vill.

    Många kramar
    /Gunilla
    som har katternas blogg

    SvaraRadera
  11. Sorgen efter en älskad varelse - det må vara 2-bening, katt, hund eller marsvin... - ja allt som lever med oss här på jorden - kan inte beskrivas i ord. Enda trösten är ju att allt lidande är slut för den som gått över regnbågsbron. Det är ju vi som är kvar på jorden som lider och sörjer.

    Inga ord kan vara trösterika nog men vi i Otterbäcken tänker på er i er stora sorg!

    Kramar

    SvaraRadera