Kontakta oss via vår blogg eller e-post ostgotakatterna@live.se

torsdag 20 januari 2011

Killen som snodde mitt hjärta

Jo, han har verkligen gjort det, den lille killen... alltså han med stort H!

Kopierar det jag skrev på hittekatter <3

Nu har det hänt Kyss Ludde vill bara gosa och hälsa på alla kissarna här hemma. Ikväll kom han själv fram till kompostgallret och hälsade på alla, var och en och blinkade så snällt mot dem. Han rullade och pep och pep och rullade.

Lilla älsklingen... nä... det går inte att beskriva, jag är dödligt förälskad i den här killen Skäms och han har tassat in i mitt hjärta för alltid, jag är såld!

Jag skulle lätt byta bort 20 år av mitt liv för att kunna dela den här känslan med er... ni vet... när oron släpper och man ser bara... där är han... mitt livs kärlek, det är alldeles magiskt!

I morgon ska jag öppna dörren och se om han vill komma ut till de andra missarna och om han inte vågar så får de komma in några i taget för att hålla honom sällskap. Fri tillgång på torrisar och mjukmat 2 gånger per dag och han bajsar fina korvar Flört Livet är en fest!!!

Håller tummarna för Newie som ska kastreras i morgon och säger grattis till Marianne som lyckades få Muschie vaccinerad (andra sprutan) ikväll!

Jag är så himla glad! Skrattande

Malin med hjärtat fullt av dunk på Ludde-Ludd!

3 kommentarer:

  1. jag blir lika glad jag.....håller tummarna att nästa möte går lika bra... han är så superfin din lilla kille....

    SvaraRadera
  2. lilla älskade Luddis, så fin, det är klart att det tar litet tag att komma ut till andra kissar, om man är blyg, men det kommer, var så säker,

    SvaraRadera
  3. Tyvärr hjälpte inte våra böner och tumhållningar, inte heller tasshållning hjälpte, Luddis sockervärden var 16, en helt oacceptabel nivå, och gått ner i vikt ytterligare hade han gjort, så nu finns han hos Skaparkatten, Malin bad mig skriva, då dels hon är utan internet, dels så oerhört ledsen, lilla fina Ludde-Ludd, så här skulle det inte vara,ännu en kolonikisse finns där nu hos Saga, Alice, Mysan, samt kattungarna och Skaparkatten såklart, tårarna rinner när jag skriver det här, vet hur Malin känner sig nu, så små tassavtryck lämnar så storaspår efter sig, och en bit av hjärtat tar dom alltid med sig, ett tomrum som ingen kan fylla, då var och en är sin egen individ, R.I.P lilla Ludde, du var älskad

    ledsen Maggan47

    SvaraRadera