Kontakta oss via vår blogg eller e-post ostgotakatterna@live.se

söndag 8 juli 2012

Småtjejerna

Brunöra och Sköldis gottar sig
Brunöra och Sköldis har prov-bott i Vagnhärad ett par månader och nu har Nora och Fredrik och vi (Östgötakatterna) bestämt tillsammans att de ska stanna för alltid.

För en knapp vecka sedan åkte Bertil och jag och hälsade på och skrev över missarna på husse och matte så nu har de fått det allra bästa en misse kan önska: Ett eget hem med en egen husse och matte. Jag blir alldeles hjärtnupen och jag gråter alltid när jag åker därifrån med pappren i handen... det är en blandning, saknad för att de inte är kvar, men det största är lyckan ändå... lyckotårar och så en känsla av saknad.

Hur kan jag ens sakna dem? De har inte varit här ens! De har aldrig varit "mina" men en del av mitt hjärta följer alla missarna som placeras permanent eller tillfälligt, bara för att de berör mig och jag tillåter mig att beröras längst in i hjärtat ♥.

Lycka till ni små sötnosar och vi vill gärna se mer av er, eller sms eller ett mail, det gör gott i hjärtat!

Tack för att ni valde 2 små frön från oss, trots att de var lite blyga, det berör mig ännu mer! Godhjärtade människor behöver vi många av, för vi har en del blygisar kvar som behöver hitta hem!




Sötnosarna!
Nora, jag ska leta fram kuvertet och lägga det på lådan, jag ska bara ha skallen med mig!


Ha det gott och sköt om er väl gosnosar

Kram
Malin

6 kommentarer:

  1. Svar
    1. Ja, nästan så klockorna stannar! Man kan inte låta bli att älska dem liksom ♥ ;)

      Radera
  2. Så fina! Härligt med blygisar som blir så trygga. De ser väldigt nöjda och lugna ut. (:

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, med matte och husse är de lugna och fina och tama. När vi kom och störde ordningen så blev de såklart rädda :( men de ska vara trygga i familjen, inte med oss, för det är inte viktigt. Ja, de är jättefina!

      Radera
  3. Förstår precis hur du känner Malin. Nån underlig blandning av glädje och saknad, men glädjen tar i alla fall överhand när man vet att en kisse får ett bra hem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så! Jag tror varje gång att det inte ska göra ont därinne i hjärtat, men det gör det i alla fall, men som sagt vad, glädjen är större och när det är 100 % i rätta hemmet så är det ju perfekt ♥

      Radera