Hon kommer för alltid att vara en katt med stor personlighet, precis som de andra Linköpingskatterna. Alla de har just det där speciella som gör att man älskar dem för alltid, trots att det passerar över regnbågsbron.
Lilla Newie såg nästan ingenting på slutet och hennes njurar var slut. Innan det blev alldeles för akut så kände vi att det är dags att låta henne somna in och slippa vandra mellan vattenskål och låda och kissa stora pölar.
Jag drog på det och väntade över jul för att hon skulle få det godaste hon visste, skinka och köttbullar och allt annat som hon tyckte om.
När tiden närmade sig så drog jag mig ändå... för jag vet hur ont det gör... trots att jag är skyldig att ta det beslutet när vi alla visste att hon inte skulle bli bättre utan sämre och sämre.
Sista natten låg hon i sin bädd i soffan och jag la mig nära henne... hon fräste men valde ändå att ligga kvar i den mjuka hjärtefilten som var hennes bästa filt.
Timmarna gick och när det var dags så ringde jag våra veterinärer och vi fick komma.
Det hela gick snabbt och hon somnade in och jag smekte hennes lilla panna och pussade henne mellan öronen. Lilla hjärtat... jag hoppas att alla de andra tar hand om dig, de som gått före dig.
Idag är det 5 år sedan Ludde-Ludd somnade in... och innan dess Mysan och många fler...
Älskad och saknad
