Myndigheter - illusioner och verklighet!

Om verkligheten var en annan så skulle alla katter ha ett hem, med en kärleksfull familj som gav missen precis allt som den behöver och lite till....

men verkligheten är en annan... den är rå och förbannat elak mot våra hemlösa katter, inte ens myndigheterna skyddar dem... djurskydd, det finns inget djurskydd - det kommer mer att bli en avlivningsanstalt för våra skygga missar, istället för att TNR legaliseras - så ska förbjudas, för det tycker myndigheterna, eller Djurskyddet Sverige! Skäms på er säger jag!

De här katterna har samma rätt som alla de andra tama, som ägarna inte tar ansvar för, de som ringer katthemmet och hotar avliva djuret för att inte katthemmet har plats att knöka in en katt till och en till osv. Ägarna väljer att ställa transporter med katterna i utanför katthemmet, mitt i natten när det är 20 minus ute, skäms på er ägare som inte tar ansvar för era djur... SKÄMS på er!

Jag kan ärligt från hjärtat säga att jag aldrig skulle ta emot en ägd katt för att omplacera den, så länge som det finns så många hemlösa, oskyddade katter i Sverige! Vilka är det vi ska slåss för? För mig kommer alltid hittekatterna, kolonikatterna komma i allra första hand, de andra får andra ta ansvar för, de som vill och känner att det är rätt... men för mig, nej, det finns vare sig plats eller utrymme för dem i min verklighet!

Jag har betalt min skuld kan jag säga... jag tog ansvar för en ägares katter, 8 bebbar och en mamma katt och ja, jag visste inte bättre, men de skulle blivit dödade om jag inte gjorde det. Jag kände en otrolig sorg när jag lämnade resten kvar, för jag visste inte bättre... de blev avlivade! Hur jag kände, det kan jag inte ens beskriva i ord!

Idag, 2 kolonier senare... kan jag från hjärtat säga... jag skulle inte göra om det igen!!! Jag har lärt mig min läxa och mitt hjärta klappar extra hårt för de kissar som inte har en alldeles egen familj som kan ge dem precis allt som de faktiskt behöver, de berör mig och jag tillåter mig att beröras allra längst in i hjärtat!

När den här kolonin i Arkösund är klar så kommer jag att ha gjort mitt för hittekatterna, jag kommer att känna att nu får någon annan ta vid och göra sitt bästa ett tag. Missarna i stödhemmen och de som ska bli klara för flytt, jag lovar att jag har att göra i alla fall <3 för tiden räcker aldrig till. Dessutom börjar jag jobba heltid den 16/7 och då behövs jag för mina egna missar och missarna i stödhem och permanenta hem.

Jag är trött, så in i märgen trött! Jag är trött på folks åsikter, de som sitter i en annan del av verkligheten och inte tar del av mitt arbete förutom att ge kritik! Jag är trött på brist på stödhem och ropen efter kattungar, jag är trött på människorna!

Djuren tröttnar jag aldrig på, de älskar mig villkorslöst, kanske för den goda maten, jag vet inte, men det är helt okej det också! De kommer alltid i första hand! Jag inser faktiskt att jag inte gillar människor nåt vidare, jag gillar katterna mer <3

Blåpadda 2 kommer att få föda sina bebbar ute, vilket är så tragiskt. Alla skulle få föda sina bebbar inne i trygghet och få en chans att boa och få god och bra mat för att alla ungar ska bli friska och pigga.

Verkligheten är inte så... den är jävligt elak och det stör mig och gör mig så ledsen!

Vi har inte haft något alternativ för dessa missar som blivit kastrerade/aborterade, för det fanns ingen som kunde ställa upp och ta hand om en skygg dräktig mamma, vad var vårt alternativ? Försöka ta alla honorna i så tidigt stadie som det bara gick och blåpaddan är långt gången nu... tror att hon lägger sina bebbar den här veckan som kommer faktiskt... det gör ont, både att abortera och att låta mamma blåpadda föda sina bebbar ute.

Nej, jag har inte heller plats för någon dräktig mamma, för då hade jag inte ens skrivit här, då hade mamma katt redan varit inne och fått sina bebisar i trygghet...

Så, nästa kastreringstid är nästa fredag för 2 killar och sedan är det ju bara en kille kvar som måste in och "avbollas", sedan mamma blåpadda som vi får vänta ut... så, vi väntar och ger det tid.

Envis borde vara mitt efternamn... men ibland tar tröttheten över och jag önskar jag kunde vifta med trollspöt för alla våra hemlösa...men jag kan inte, hur gärna jag än vill... men drömmen om ett hem för alla hemlösa grusas, men det grusas mest för att man tänker förbjuda TNR och låta dessa missar somna in.

Jag kommer aldrig att fånga in katter för att avliva dessa - det finns inte i min verklighet... vilken verklighet lever du i?

Malin i verkligheten idag, för mig, i Östergötland/Norrköping