Kontakta oss via vår blogg eller e-post ostgotakatterna@live.se

torsdag 10 maj 2012

Myndigheter - illusioner och verklighet!

Om verkligheten var en annan så skulle alla katter ha ett hem, med en kärleksfull familj som gav missen precis allt som den behöver och lite till....

men verkligheten är en annan... den är rå och förbannat elak mot våra hemlösa katter, inte ens myndigheterna skyddar dem... djurskydd, det finns inget djurskydd - det kommer mer att bli en avlivningsanstalt för våra skygga missar, istället för att TNR legaliseras - så ska förbjudas, för det tycker myndigheterna, eller Djurskyddet Sverige! Skäms på er säger jag!

De här katterna har samma rätt som alla de andra tama, som ägarna inte tar ansvar för, de som ringer katthemmet och hotar avliva djuret för att inte katthemmet har plats att knöka in en katt till och en till osv. Ägarna väljer att ställa transporter med katterna i utanför katthemmet, mitt i natten när det är 20 minus ute, skäms på er ägare som inte tar ansvar för era djur... SKÄMS på er!

Jag kan ärligt från hjärtat säga att jag aldrig skulle ta emot en ägd katt för att omplacera den, så länge som det finns så många hemlösa, oskyddade katter i Sverige! Vilka är det vi ska slåss för? För mig kommer alltid hittekatterna, kolonikatterna komma i allra första hand, de andra får andra ta ansvar för, de som vill och känner att det är rätt... men för mig, nej, det finns vare sig plats eller utrymme för dem i min verklighet!

Jag har betalt min skuld kan jag säga... jag tog ansvar för en ägares katter, 8 bebbar och en mamma katt och ja, jag visste inte bättre, men de skulle blivit dödade om jag inte gjorde det. Jag kände en otrolig sorg när jag lämnade resten kvar, för jag visste inte bättre... de blev avlivade! Hur jag kände, det kan jag inte ens beskriva i ord!

Idag, 2 kolonier senare... kan jag från hjärtat säga... jag skulle inte göra om det igen!!! Jag har lärt mig min läxa och mitt hjärta klappar extra hårt för de kissar som inte har en alldeles egen familj som kan ge dem precis allt som de faktiskt behöver, de berör mig och jag tillåter mig att beröras allra längst in i hjärtat!

När den här kolonin i Arkösund är klar så kommer jag att ha gjort mitt för hittekatterna, jag kommer att känna att nu får någon annan ta vid och göra sitt bästa ett tag. Missarna i stödhemmen och de som ska bli klara för flytt, jag lovar att jag har att göra i alla fall <3 för tiden räcker aldrig till. Dessutom börjar jag jobba heltid den 16/7 och då behövs jag för mina egna missar och missarna i stödhem och permanenta hem.

Jag är trött, så in i märgen trött! Jag är trött på folks åsikter, de som sitter i en annan del av verkligheten och inte tar del av mitt arbete förutom att ge kritik! Jag är trött på brist på stödhem och ropen efter kattungar, jag är trött på människorna!

Djuren tröttnar jag aldrig på, de älskar mig villkorslöst, kanske för den goda maten, jag vet inte, men det är helt okej det också! De kommer alltid i första hand! Jag inser faktiskt att jag inte gillar människor nåt vidare, jag gillar katterna mer <3

Blåpadda 2 kommer att få föda sina bebbar ute, vilket är så tragiskt. Alla skulle få föda sina bebbar inne i trygghet och få en chans att boa och få god och bra mat för att alla ungar ska bli friska och pigga.

Verkligheten är inte så... den är jävligt elak och det stör mig och gör mig så ledsen!

Vi har inte haft något alternativ för dessa missar som blivit kastrerade/aborterade, för det fanns ingen som kunde ställa upp och ta hand om en skygg dräktig mamma, vad var vårt alternativ? Försöka ta alla honorna i så tidigt stadie som det bara gick och blåpaddan är långt gången nu... tror att hon lägger sina bebbar den här veckan som kommer faktiskt... det gör ont, både att abortera och att låta mamma blåpadda föda sina bebbar ute.

Nej, jag har inte heller plats för någon dräktig mamma, för då hade jag inte ens skrivit här, då hade mamma katt redan varit inne och fått sina bebisar i trygghet...

Så, nästa kastreringstid är nästa fredag för 2 killar och sedan är det ju bara en kille kvar som måste in och "avbollas", sedan mamma blåpadda som vi får vänta ut... så, vi väntar och ger det tid.

Envis borde vara mitt efternamn... men ibland tar tröttheten över och jag önskar jag kunde vifta med trollspöt för alla våra hemlösa...men jag kan inte, hur gärna jag än vill... men drömmen om ett hem för alla hemlösa grusas, men det grusas mest för att man tänker förbjuda TNR och låta dessa missar somna in.

Jag kommer aldrig att fånga in katter för att avliva dessa - det finns inte i min verklighet... vilken verklighet lever du i?

Malin i verkligheten idag, för mig, i Östergötland/Norrköping

17 kommentarer:

  1. Stående ovationer och busvisslingar !
    Kanon bra skrivit inlägg Malin !
    Önskar att vi bodde närmre dig och missarna och att inte min husse vore allergisk :(
    Jag och matte tycker oxå att TNR borde legaliseras !!!

    SvaraRadera
  2. Marie-Helene10 maj 2012 15:12

    Heja Malin! för att Du är öppen och törs redovisa i ord den sanna verkligheten. Det är verkligheten för alla hemlösa katter och den är inte det minsta skön det är ett helvete från början att bli född av en hemlös kattmamma!

    Innan jag lärde känna Dig Malin levde jag i det blå, vadå hittekatter vi lever väl i Sverige med en av världens bästa djurskyddslagar trodde jag!!!

    Du har jobbat så hårt och målmedvetet och Du har räddat så många missar från en livslång misär.

    Född till hopplöshet räddad av en ängel, Så är det bara!!

    M-H

    SvaraRadera
  3. Margareta Pennebrink10 maj 2012 17:45

    Du skriver så bra Malin, TNR fungerar tack vare eldsjälar som dig. Kram

    SvaraRadera
  4. Du skriver starkt och fruktansvärt bra! *styrkebuffar och stående ovationer*

    SvaraRadera
  5. OCh det är försent att kastrera blåpadda 2? Stackars dig. hoppas nu att det äntligen blir ett slut på det här...

    SvaraRadera
  6. Marie Olsson11 maj 2012 10:18

    Precis så är det Malin.... kan bara instämma och säga att jag känner exakt samma frustration som du! Men, vi MÅSTE tänka att vi gör allt vi kan, vi kan inte göra allt men allt vi gör är bättre än att inte göra något! Och förhoppningsvis sprider det sig, folk pratar med oss och om oss, fler vill hjälpa, fler förstår problematiken, fler kastrerar sina katter..... Så måste jag tänka för att orka! Kram på dig....

    SvaraRadera
  7. För blåpadda 2 är det försent med abortering tyvärr, så nu väntar vi på att hon kommer fram och visar sina bebbar så vi får en chans att ta in hela familjen, mamma och bebbar!
    Vi skiljer inte mammorna och bebbarna åt, även att de är skygga, de är tillsammans tills de är 12 veckor gamla, minst <3

    Visst tar det längre tid för dem att bli riktigt tama, men där är vi stenhårda, alla har rätt till sin mamma i 12 veckor :) och vi följer lagen! :)

    Malin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan fortfarande ta hand om henne o ungarna om du vill Malin, oavsett när det går att få tag i dem. Och oavsett om dom är tre eller tretton... ;)

      Radera
  8. Malin, jag förstår så väl att du är väldigt trött på många människors agerande, eller brist på agerande. Jag tror få har gjort så mycket för skygga katter som du. Det är en enastående bedrift. Jag hoppas att du "bara" tar en paus i ditt arbete. Alla som jobbar med hemlösa katter behövs. JAg vet lite vad jag talar om. Vårt katthem översvämmas för närvarande av dräktiga katter som föder sina ungar hos oss. Det är närmast deprimerande att höra alla som kommer bara för att skaffa kattungar. Varför det? Tror de att det är nån särskild sorts katt? De blir vuxna väldigt fort och är de lika roliga då? Tyvärr visar det sig att många inte tycker det. Vi behöver fler som du, inte färre. Däremot är det jätteviktigt att du arbetar i din egen takt, även om det betyder att du inte kan rädda alla katter du vill rädda. Kram på dig, Malin.

    SvaraRadera
  9. Kungsörsligan11 maj 2012 21:03

    jätte bra skrivit Malin. Håller med dig om allt. jag stödjer inte dom som tar in omplaceringskatter när det finns så många hemlösa katter som behöver hjälp i första hand.

    SvaraRadera
  10. Du är en riktigt hjälte! Man kan inte göra allt men du gör fan mycket!

    SvaraRadera
  11. Jag blir så glad när jag upptäcker att det finns människor som du Malin! Så länge såna människor finns, så är inte kampen förlorad! Liksom du, är jag trött på alla dessa "förståndiga" kommentarer ifrån "kloka" människor om att katterna är överlevare och klarar sig själva. Om att det är bättre med ett kort liv men fullvärdigt liv i frihet än ett långt liv i fångenskap. Alla smartisar som försöker ge en dåligt samvete för att man har fångat in skygga katter, steriliserat dem och försöker ge dem en chans! Liksom du är jag trött på människor och alla deras dumma åsikter. Hade inte människorna varit så känslokalla, nonchalanta och egoistiska, hade djuren aldrig behövt lida! Alla ni som tycker att det är ett viktigt arbete att hjälpa djuren, även om man inte kan eller vill viga sitt liv åt det, kan alla göra nåt! Hjälp andra att hjälpa genom att bidra med pengar, öppna era hem för några hemlösa katter, permanent eller tillfälligt och framförallt sprid budskapet om hur viktigt det är att kastrera/sterilisera sin katt!

    SvaraRadera
  12. Malin min vän du vet att du har mitt fulla stöd och jag förstår fullkomligt din frustration. Tänker på de skyggisar som jag tidigare tagit in och som nu lever ett behagligt liv. Precis som du så anser jag att de hemlösa kissarna skall ha precis samma chans som alla andra katter. Katternas situation skulle inte ha sett ut så här om vi för länge sedan fått till ett strikt ägaransvar. Det är många många år sedan som jag önskade en lag av obligatorisk ID-märkning och registrering samt kastreringskrav för utekatter. För att säkra registrering borde veterinären lägga på avgiften till kattägaren och att veterinären skickar in registreringen till SKK.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med till 100%!!

      Radera