Att våga är att vinna

Jag var också nybörjare och hade ingen erfarenhet av en skyggis, men jag vågade, till slut.

En sköldpaddsfärgad liten sötnos vid namn Mamsen lärde mig att blyga katter kunde bli tama och hon fick en chans att få ett hem här hos mig med Shimena som lärde henne att det var rätt härligt att ligga i sängen, att krypa nära intill och spinna när man samtidigt blev smekt, hon berörde mig den lilla sötnosen.

Hon var min bästa vän i alla lägen, det var henne jag grät hos, det var henne jag lekte med och busade med och hon fick mig alltid på gott humör. Hon gav mig en förståelse för katter som jag aldrig någonsin hade fått utan henne.

Vi fick ynka 2 år tillsammans sedan gav hennes lever upp och hon fick somna in som en mycket älskad och trygg kisse. Jag kommer aldrig att känna mig riktigt hel utan henne, men med minnet av henne så fortsätter jag min kamp för de allra mest utsatta missarna och jag lovade henne in i det sista att alltid tänka på henne när nästa lilla blygis kom in i mitt hem, vilket jag alltid gör.

Man jobbar så olika med missarna, en del har bråttom och jobbar hårdare än jag på att få missarna tama, men för mig är tiden den viktigaste, de 3 T:na, Tid, Tålamod, Trygghet!

Det är också stor skillnad på blyga katter och riktigt skygga katter, Linköpingskolonin har mest innehållit skyggisar och Arkösundskolonin är de unga blygisar och de äldsta är skygga!

Jag älskar dem alla, både de skyggaste och de blyga ♥♥♥ de behöver bara olika saker, mätt i tid, tålamod och trygghet för att våga.

När jag släcker i köket sent på kvällen och leker med laserpekaren, så leker alla, för de blir så uppslukade av leken. De jagar efter pricken och jag myser inom mig, de vågar, trots att det är på avstånd. 

Djuren har alltid fokus hos mig, de har prioritet alltid. Att få dem "tama" är inte prio, utan att de ska bli trygga i sig själva är viktigast för mig. Om det är viktigt att ha en knäkatt så är det inte från mig man ska köpa katt, utan de är trygga med kel och smek och lyft så småningom, för att de ska klara transporter osv, men de tvingas inte att ligga i mitt knä :).

När man är stödhem för Östgötakatterna så är jag tillgänglig dygnet runt, sms och telefon, både mobil och hemtelefon går alltid att nå mig på. Mail fungerar också jättebra om det är frågor som man behöver ha svar på. Om det är akuta saker så ringer man såklart och är det mindre viktigt så kan man ju skicka ett sms så kommer svar så snart jag ser det :). Jag är inte vaken dygnet runt om jag inte måste :)

Jag är noga med både stödhem, läkehem och permanenta hem. Missarna ska inte ha det ok, utan det måste vara 100 % bra :) det är skillnad! De här missarna, precis som mina egna vill jag ha lite koll på, därför kommer det ibland sms som påminnelse om att jag vill veta hur allt går, gärna med en bild och några rader i ett mail, det är inte så betungande tycker jag! Om man känner att det inte är ok hemma med missarna så hoppas jag få veta det snarast, då det måste planeras för träff och kanske till och med flytt av missarna. Att hafsa iväg ligger inte för mig, och inte heller om vi ska se till kissarnas trygghet, vilket vi gör, de är viktigast!


Alla missarna är olika, ingen är lik den andra, i vare sig sätt eller temperament. Det är alltid en glädje när en misse vågar och när samma misse sedan visar att den inte vill så får den lite extra tid och utrymme, jag vill inte utgöra nåt hemskt för missarna utan till slut så kommer de självmant :) så är lyckan total!


Kontentan av all text... :)


Jag vågade öppna mitt hjärta och lät mig bli berörd av en misse med propelleröron och fräs och morr, och till slut växte öronen uppåt och handen var inte så farlig och mina fingrar fick försiktigt beröra vid pälsen mellan öronen... då smälte mitt hjärta och hela hjärtat blev fullt av dunk... de berör mig och jag älskar dem alla så mycket... kom ihåg... att våga är att vinna ett fruset litet hjärta.

Kram
Malin med hela hjärtat fullt av dunk!

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥