Kontakta oss via vår blogg eller e-post ostgotakatterna@live.se

lördag 13 februari 2010

Sorgsen dag

Idag har vi inga trevliga nyheter att berätta. Våra hjärtan har drabbats av sorg.

Vi besökte mataren och kissarna idag och möttes ganska snart av fruktansvärda syner.

Två små kattungar i 8-12 veckorsåldern låg döda och stelfrusna i snön på två olika ställen.

Kattungar som vi aldrig sett tidigare och som heller inte mataren uppmärksammat. Troligen har de vuxit upp under huset där det ska vara någorlunda "varmt". Varför de har gett sig ut och varför de lämnat livet vet vi inte. Kölden, arga hankatter som drar förbi eller svält eller kanske en kombination. Hursom så var kissarna fruktansvärt magra.

Vi tror oss veta vem mamma katt är, men har ingen aning om det finns några fler syskon.

Vi har gråtit och gråtit. Det var en så obehaglig och fruktansvärd upptäckt. Jag hoppas att vi aldrig mer behöver se en sådan sak.

Det är så orättvist och så fel, så fel. Små söta raringar som aldrig fick uppleva hur det är att vara varm, mätt i magen och trygg. Fyfan rent ut sagt! Att komma till denna värld, med konstanta minusgrader, frysa dagarna långa och inte få i sig mat. Och sedan lämna denna värld, bara några veckor senare. Min gud så ont det gör! Tänk vilken hopplöshet de måste ha känt. Vilken smärta! :'( Åh gosenosar, hade jag bara vetat hade jag vänt upp och ner på huset och tagit in er i värmen!

Jag hoppas så att ni funnit ro och att Mysan välkomnat er till er nya värld, världen på andra sidan regnbågsbron. Där fryser ni inte, där hungrar ni inte och där får ni busa omkring i all evighet tillsammans med alla andra kattänglar! Sov så gott, ni söta två små.

/Lina

5 kommentarer:

  1. mjauuu! skickar massvis med tröstekramar!!

    SvaraRadera
  2. Stackars, stackars små kattbebisar. :'(

    Sov så gott ni små, nu behöver ni aldrig vara hungriga eller frusna mer.

    SvaraRadera
  3. Åh nej, jag börjar nästan gråta :( Att dom aldrig fick leva ett fint liv och ha ett varmt element att kunna gå och lägga sig vid..

    SvaraRadera
  4. R.I.P små kissebebisar, för goda för denna världen men nu finns ni hos Mysan, mätta och belåtna, tårarna rinner när jag skriver detta, så små och utsatta dessa är, men ni mina Änglar förtröttas inte i kampen att få in kissarna, ni är världa all världens guld och blommor
    Maggan47 som tröstkramar

    SvaraRadera
  5. Vi gråter och lider med er! Ibland är livet orättvist. :-( /Tass, katterna på Katthemmet Kompis

    SvaraRadera