Half-Face

Här kommer även en hälsning från mig! Det har varit ett par märkliga dagar vill jag lova. Men oj, så spännande, en helt ny värld har öppnat sig och jag njuter av varje sekund!

Jag får bo ensam i min mattes kök ett litet tag för att vänja de andra pälsbeklädda damerna som vistas under samma tak som mig. Matte oroar sig för att de ska vara elaka, så tokig hon är... Jag kan väl klara mig själv?! Nåväl, jag får mycket sällskap av matte och husse och även några kattdamer brukar kika in och hälsa på mig. Och jag har blivit kär.... Hon är såååå vacker! Lite längre päls har hon och hon kurrar och kurrar konstant. Så fort jag ser henne blir jag alldeles till mig och jag vet inte vart jag ska ta vägen! Och tassarna mina, ja de börjar trampa och trampa. Jag kan inte låta bli så jag springer efter henne vart hon än går. Hon fräser åt mig ibland men jag vet att hon bara försöker spela svårflörtad... MIG lurar hon INTE!

Min matte strök mig över huvudet igår för första gången. Inför publik dessutom! Hon mutade mig med färskost på fingret och tyvärr kunde jag inte stå emot... Ögonen blev stora på allihopa och jag kunde höra hakorna slå i golvet. Varför då? Har inte lyckats klura ut det ännu... Har ni någon aning?

Idag har jag känt mig allt modigare och försökt smita ut ur köket ett flertal gånger, tyvärr utan resultat. Däremot öppnade matte dörren en stund på kvällen så jag kunde kika omkring. Fast då var jag inte så modig längre... Spanade in hallen men mer än så vågade jag inte.

Men ikväll förstår ni, var det som att polletten trillade ner! Matte var inne och gosade med mig och jag insåg att det var huuuuur skönt som helst. Så jag kunde inte behärska mig - jag började trampa och trampa på bordet, sträckte på mig för att matte skulle klia mig på fler ställen, jag buffade på handen när hon slutade och tillslut var det så mysigt att jag började spinna som en motor! Då fick matte hjärtstopp tror jag. Hon fick så glansiga ögon och jag undrar vad det betyder. Men hon såg lycklig ut....? Tsss, jag har mina knep jag...

Matte har kallat mig för skygg men absolut inte längre och det gör hon minsann rätt i! Jag är ingen skyggis, jag är världens modigaste!

Här är det så härligt, det finns alltid mat, mjuka sovplatser, värme, kompisar, godis och såklart, en massa kelande. Ibland sitter jag i fönstret och tittar ut. Men om ni tror att jag längtar efter min gamla vardag så tror ni fel, mitt nya liv skulle jag aldrig byta bort! Och tänk, jag har bara varit här i två dagar och trivs alla redan oförskämt bra.

Åååååh... Det här kommer bli så underbart.
Äntligen finns det någon som älskar mig!

/Tasshälsningar från Half-Face, som önskar ett "riktigt" namn, via Lina.