Kontakta oss via vår blogg eller e-post ostgotakatterna@live.se

lördag 17 mars 2012

Om diverse missar ♥

Musse
Musse bor kvar på landet och får stanna där permanent ♥ och det är jag så glad och tacksam för. Han har skinn på näsan den kungen, han bestämmer när och hur man ska bete sig, om det inte är som han gillar så morrar han och fräser högt.

Just nu pågår en planering för att näta in huset där han bor, så han lär känna var hans betjänt är och sedan ska Musse få en kattlucka så han kan gå ut på egen tass. Ögat ser fint ut och han kliar sig inte i öronen längre + att han hör, allt som en katt ska höra! Han älskar att sitta i fönstret och titta på fåglarna och han ligger gärna och vräker sig i sängen med magen i vädret, den grabben som inte ville ligga mjukt. Han har nog ändrat sig nu ♥.

Hans husse är hans betjänt och det går inte att missta sig på kärleken i husses röst när han talar om Musse. Vår älskade Musse har fått ett "för alltid hem" och jag är rackarns glad att jag vet vem hussen är, det är Bertil, han som hela tiden hjälpt mig med kolonin i Linköping. Tack för att du ger Musse ett hem Bertil!
Bertil ♥ Musse

Vithaka, Molly & Dolly
Molly, Dolly & Vithaka bor hos mig, och trivs i sällskapet tillsammans med mina trollungar! Vithaka är inte tam men hon fungerar bra med sina bebbar och resten av gänget, de får stanna så länge de vill och behöver. Molly & Dolly är stora missar nu och Molly är helsåld på Lillen här hemma, hon avgudar honom och följer honom alltid hack i häl. Kelsugna och dregliga är de och alldeles underbara!

Det kom ett sms från läkehemmet till Brunöra i morse:

"Nu har våra katter varit inne och kurrat vänligt åt lillan, som spenderat hela natten i fönstret. Hon piper så högt hon kan när de gör något spännande. <3 Och oj vilka stora ögon hon fick när Nimbus knaprade i sig några av hennes torrisar. Det blir nog bra det här. :)"

Jag blir alldeles lycklig och glad över återkopplingen. Läkehemmet är perfekt och de är så fina med lilla raringen.

Det här är det som kallas för BINGO i kattvärlden för mig, när det perfekta läkehemmet dyker upp. Eloge till er, utan er skulle det vara omöjligt!

På måndag kommer en liten raring till att göra Brunöra sällskap från kolonin, hon vill såklart ha en kompis, även om Nimbus och Åska är de missar som ska lära dem att tvåbenta inte är farliga! HURRA så glad jag är!

Idag ska jag besöka ett ev läkehem ... mail som besvaras, påminnelser som ska skickas och ja... såklart gosa med mina missar här hemma.

Igår när vi var till kolonin i Linköping så såg vi Svarta Svansen ♥ sitta på kullen och spana efter möss. När jag gick ur bilen och lockade på henne så tittade hon på mig och blinkade med sina fina ögon. Tur att vi är noga med att kastrera direkt, för risken finns att de rymmer och det skulle vara otroligt illa om de kom tillbaka ut okastrerade, illa nog att de rymmer kastrerade! ;)

Tack snälla för gåvorna på Östgötakatternas konto och Wikki har ett tasseri ute, där det redan förts över 1800 kr. Tack snälla ni från djupet av mitt hjärta!



Livet är precis här och nu, var rädda om varandra

Kram
Malin

3 kommentarer:

  1. Bertil <3 Musse så klart!!

    SvaraRadera
  2. Så härligt Musse har fått det! Underbart!

    SvaraRadera
  3. Så roligt att läsa om "tidigare" katter!

    Vissa individer och vissa öden fastnar man ju för extra mycket, och Musse, Vithaka och de tre smågrynen är såna. Magnifika Mussegubben, som gjorde plockepinn av kattfällan... tänk att han skulle bli en sån säng-mysare... men människobetjänter ska veta sin plats, hi hi! Och Mammis Vithaka o de numera stora grynen, som får ta allt i sin takt...

    Tänk hur det skulle ha varit om inte ni gjort denna stora fina insats... Nä, förresten, tänk inte på det för det är bara sorgligt att tänka på...

    Nu håller jag tummarna jättemycket för Svarta Svansen och de andra kolonikissarna, och för kissarna från den nya kolonin. Om jag kunnat hade jag adopterat den lille utfryste röde sötpojken. Eller så hade jag tagit allihop!

    <3<3<3 till er, veterinärerna, jourhemmen & för-alltid-hemmen, och inte minst alla gåvogivare!

    / Barbro

    SvaraRadera