Barn ska inte få barn!

Precis så är det! Om det fanns perfekta och bästa hemmen för alla våra hemlösingar så skulle det kanske vara lämpligt att låta våra missar få bebbar, men aldrig med den verklighet som finns nu! ALDRIG!

Jag vet när vi kastrerade och aborterade en av våra kolonikatter, känslan och sorgen och tårarna och framför känslan av mord som jag indirekt hade begått, idag vet jag bättre och jag inser att våra bebbar ska få vara bebbar och inte bli mammor när de är barn själva.

I A-kolonin har ingen varit dräktig ännu (enligt vet) men i Link-kolonin hade vi faktiskt dräktiga honor och jag fick elaka mail med bilder på aborterade foster (små små bebbar fortfarande i fosterhinnorna) och jag grät och jag kräktes över det, men idag vet jag att jag gjorde rätt.
Var skulle de missarna ha tagit vägen? Vilka förutsättningar skulle de småtrollen ha att få egna perfekta hem?

Jag titulerar mig inte som mördare utan som katträddare och jag är otroligt stolt över det arbete som jag har utfört och som jag fortfarande utför. Jag vet hur svårt det är att omplacera missar, allra helst om de är skygga eller blyga!

I vår fina annons så finns det inget attraktivt tydligen, ingen vill vara läkehem eller jourhem eller permanent hem åt dessa missar i A-kolonin. Det är en stor skam att jobba i Östergötland, eller dåligt ställe att jobba med och för de hemlösa missarna!

Varje dag slåss jag för deras rätt till liv och jag kommer aldrig att sluta med det! De har ett liv de också, på sina villkor! Men, jag låter inga mer födas, utan kastrerar och aborterar för att inte fler oönskade missar ska komma till livet.

Vad är det som gör att det är så trögt? Hur ska jag kunna upplysa folk om att det finns vackra missar som behöver det perfekta hemmet? Hur ska vi kunna informera om skyggisars rätt till liv, när människor är så trångsynta? Hur många gånger har jag inte fått höra att det är bättre att avliva än att rädda dem!

Jag jobbar inte så, jag kommer aldrig att rädda en katt för att sedan "ge upp" och ge den en avslutande spruta hos veterinären (om inte katten är obotligt sjuk - men det är en annan historia).

Våra katter har också rätt att leva och slippa bli dräktiga! Därför ropar jag högt återigen: Läkehem, vi söker läkehem för missarna i A-kolonin och så även för Strimmer i Linköping.

Finns det någon som kan ge missarna tid och tålamod, mat och omsorg i 14 dagar för att de ska få chansen till ett nytt hem? Finns det någon som kan öppna hjärtat och älska dem ovillkorligt för alltid så gråter jag glädjetårar för missarnas skull.

De är värda en egen soffa, en smekande hand och någon som viskar kärleksord till dem innan de ska sova.

Finns du därute? Finns det någon som kan se bortom blygheten och se världens vackraste katt och älska dem med hela hjärtat...

Som jag önskar.... och fortsätter ropa... snälla hjälp oss!

Kram
Malin