Kontakta oss via vår blogg eller e-post ostgotakatterna@live.se

tisdag 20 mars 2012

Barn ska inte få barn!

Precis så är det! Om det fanns perfekta och bästa hemmen för alla våra hemlösingar så skulle det kanske vara lämpligt att låta våra missar få bebbar, men aldrig med den verklighet som finns nu! ALDRIG!

Jag vet när vi kastrerade och aborterade en av våra kolonikatter, känslan och sorgen och tårarna och framför känslan av mord som jag indirekt hade begått, idag vet jag bättre och jag inser att våra bebbar ska få vara bebbar och inte bli mammor när de är barn själva.

I A-kolonin har ingen varit dräktig ännu (enligt vet) men i Link-kolonin hade vi faktiskt dräktiga honor och jag fick elaka mail med bilder på aborterade foster (små små bebbar fortfarande i fosterhinnorna) och jag grät och jag kräktes över det, men idag vet jag att jag gjorde rätt.
Var skulle de missarna ha tagit vägen? Vilka förutsättningar skulle de småtrollen ha att få egna perfekta hem?

Jag titulerar mig inte som mördare utan som katträddare och jag är otroligt stolt över det arbete som jag har utfört och som jag fortfarande utför. Jag vet hur svårt det är att omplacera missar, allra helst om de är skygga eller blyga!

I vår fina annons så finns det inget attraktivt tydligen, ingen vill vara läkehem eller jourhem eller permanent hem åt dessa missar i A-kolonin. Det är en stor skam att jobba i Östergötland, eller dåligt ställe att jobba med och för de hemlösa missarna!

Varje dag slåss jag för deras rätt till liv och jag kommer aldrig att sluta med det! De har ett liv de också, på sina villkor! Men, jag låter inga mer födas, utan kastrerar och aborterar för att inte fler oönskade missar ska komma till livet.

Vad är det som gör att det är så trögt? Hur ska jag kunna upplysa folk om att det finns vackra missar som behöver det perfekta hemmet? Hur ska vi kunna informera om skyggisars rätt till liv, när människor är så trångsynta? Hur många gånger har jag inte fått höra att det är bättre att avliva än att rädda dem!

Jag jobbar inte så, jag kommer aldrig att rädda en katt för att sedan "ge upp" och ge den en avslutande spruta hos veterinären (om inte katten är obotligt sjuk - men det är en annan historia).

Våra katter har också rätt att leva och slippa bli dräktiga! Därför ropar jag högt återigen: Läkehem, vi söker läkehem för missarna i A-kolonin och så även för Strimmer i Linköping.

Finns det någon som kan ge missarna tid och tålamod, mat och omsorg i 14 dagar för att de ska få chansen till ett nytt hem? Finns det någon som kan öppna hjärtat och älska dem ovillkorligt för alltid så gråter jag glädjetårar för missarnas skull.

De är värda en egen soffa, en smekande hand och någon som viskar kärleksord till dem innan de ska sova.

Finns du därute? Finns det någon som kan se bortom blygheten och se världens vackraste katt och älska dem med hela hjärtat...

Som jag önskar.... och fortsätter ropa... snälla hjälp oss!

Kram
Malin

11 kommentarer:

  1. Hej!

    Har mailat er igen :)
    mvh Carola

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har svarat med många frågor :)
      Mvh
      Malin

      Radera
    2. Har svarat tbx ;)

      Radera
  2. Nu blir jag så rasande att jag nästan slår sönder skrivbordet jag sitter vid! Hur jäkla elaka får människor vara??

    Och var nånstans höll dessa mailskickande människor hus när de små katthonorna behövde hem... INNAN de hade parat sig??? Var håller de hus nu?? Och var håller de hus när VUXNA katter inte tillåts leva... bara för att de är skygga eller har "suttit för länge"??? HUR MÅNGA timmar har DE väntat vid en kattfälla kalla o blåsiga dagar??? (troligtvis noll timmar!)

    Tyvärr finns det alltid människor med liten ork & mycket åsikter... Men det är NI som hjälper katterna.

    Önskar jag kunde vifta på nån trollstav så alla hemlösingar fick nånstans att bo omedelbums... men jag kan iallafall göra ett försök till med att sprida önskemålet vidare!

    <3 till er!

    / Barbro

    SvaraRadera
  3. Lycka till Malin, stor kram!! Vet precis hur det känns vi var också tvungna att abortera bort en honas ungar på katthemmet här nere då hennes dräktighet upptäckts när hon skulle kastreras och vi var oroliga att sövningen skadat fostren + att mamman var allt för ung för att själv ha ungar.

    SvaraRadera
  4. Margareta Pennebrink20 mars 2012 kl. 18:13

    Kan dela, så det gör jag, önskar så jag bodde närmare och kunde göra mer, än krama om

    SvaraRadera
  5. Jag tycker ni gör ett fantastiskt jobb! fortsätt med det! Jag hoppas att fler kissar får hem snart, mina två sötnosar trivs så enormt mycket så :) hoppas fler får uppleva det!

    SvaraRadera
  6. Önskar att jag kunde hjälpa men 7 st är tillräckligt. Otroligt immponerad av erat arbete, keep on going, och jag hoppas verkligen att det löser sig med hem både tillfälliga och för evigt.

    Bascos matte

    SvaraRadera
  7. Vad jag blir rörd över ditt engagemang! Hade jag bott i närheten av Linköping hade jag ställt upp som läkehem,men jag bor i Skåne. Hoppas det ordnar sig. Skickar pengar senare i veckan.
    Xantippas matte

    SvaraRadera
  8. Du har helt rätt i det du skriver. Folk har inget vett i skallen!
    Stor kram!

    SvaraRadera