Kontakta oss via vår blogg eller e-post ostgotakatterna@live.se

onsdag 7 november 2012

De osynliga missarna


Så många missar därute som inte har någon som bryr sig :( de som svälter och de som inte har något varmt ställe att söka skydd på, de berör mig och det gör mig alldeles ihålig i hjärtat.

Mina ögon söker automatiskt efter rörelser på gatan, på natten, när jag inte kan sova. Så många tankar och känslor för de missar som ingen har som bryr sig om dem!

Alla gör så gott vi bara kan - men trots allt så går mina tankar till dessa missar som ingen har, de som inte får mat i magen varje dag, de som inte får en filt att sova på, de som inte har någon som ser dem och ger dem kärlek, även om det är på avstånd.

Så många rop på facebook och ingen chans att kunna hjälpa, jag är bara människa, med allt för mycket känsla för katterna... ibland så blir jag så vansinnigt trött och jag kan inte mer än gråta :( jag gråter för de osynliga missarna!

Stänger av datorn och ser ut över gatan, i mörkret, jag hoppas att ingen misse går på min gata, hungrig eller frusen... hoppas att alla på min gata har någon som ser dem... jag hoppas... och hoppet är det sista som överger människan! Jag är inte mer än människa!

Kram
Malin

12 kommentarer:

  1. Jag vet hur det känns, ett hugg i hjärtat varje gång jag ser ett nytt nödrop på Facebook!!
    Det är så svårt att uthärda att jag börjar fundera på att ta bort alla såna sidor för att om möjligt få sinnesfrid. :(
    Jag kan ju inte hjälpa alla, så varför plåga mig själv?
    Som vanligt skriver du så fint och bra, Malin, och du är en riktig hjälte i mina ögon (och mitt hjärta)!
    Kramar, Bettan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bettan, alla är vi hjältar, på ett eller annat sätt <3

      Radera
  2. Så många missar därute som behöver hjälp det håller jag med om och det gör ont att tänka på dem. Det är som ett lotteri vilka som har tur och blir omhändertagna.

    Problemet är att det är alldeles för många och vi som brinner för att hjälpa kan inte hjälpa alla det är den hårda verkligheten.

    Visst känner jag också samma vanmakt och tänker ibland som du Bettan att det är bättre att inte veta. Men jag kan inte vända kissarna ryggen utan försöker istället tänka på att några har jag kunnat hjälpa. Försöker också sprida budskapet om hur kissarna har det. Det svåraste är väl just att hitta personer som känner likadant och vågar öppna sitt hem för en hemlös kisse. Finns ju många kissar i stödhem och får en sådan kisse ett eget hem så kan en ny hemlös få komma in.

    Vi måste försöka tänka positivt för annars går vi under och det hjälper inte kissarna. Varje dag njuter jag av mina tidigare hemlösingar och skulle inte vilja vara utan dem.

    Malin du får aldrig glömma bort hur fina insatser ni gjort för många kissar. Att hysa stor kärlek till katter är lite som att segla i motvind men det finns också stunder av glädje.

    Kramar om dig vännen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Emjon, jag vet att du vet... men ibland så gör det extra ont att sitta i värmen med en katt i knät istället för att vara ute i fält och hjälpa en annan stackare in :( för det finns så många...
      Stor kram

      Radera
  3. Margareta Pennebrink8 november 2012 14:37

    Så fint och sant, du skriver precis som jag känner. Men du har gjort så mycket du förmår och lite till. Man kan inte rädda alla, hur mycket hjärtat blöder, tänka på dom som är räddade istället, och det är en stor skara. Önskar också att alla tog ansvar för sina katter, och inte slängde ut dom med soporna. Det är mycket vi önskar, hem till våra frysande, hungriga vänner. Empati åt människor. Så djuet får status. Kram Malin, du är min hjältinna

    SvaraRadera
  4. Du har rätt emjon, såklart jag inte ska sluta hjälpa katter!! Jag vill bara inte behöva se och höra om alla de jag inte KAN hjälpa, jag är så känslig att jag ligger vaken och grubblar på nätterna över hur det ska gå för dem. :(
    Idag har vi varit och hämtat Simba och Gizmo, två rara rödtottar som blir nr 5 och 6 i vår flock. De tre senaste är alla födda i maj i år av hemlösa, skygga mammakatter. Nu har vi fler kissar än vad som känns optimalt egentligen men det blir lätt så... ;)
    Bettan

    SvaraRadera
  5. Visst förstår jag dig Bettan och jag är ju inte med på Fb så på sätt slipper jag mycket elände.

    Vad kul att ni utökat er flock med två hemlösingar och i den åldern blir det säkert mycket bus. Ja så kan det bli och 6 kissar behöver inte bli övermäktigt så länge de kommer överens. Bra med flera lekkamrater också så spännande och du får gärna berätta här hur det går för kissarna.

    SvaraRadera
  6. Till skillnad från de många som inte bryr sig om hemlösa katter alls, finns det såna som du som alltid försöker hjälpa dem. Tyvärr går det inte att hjälpa alla, men man måste inse att varje katt man hjälper är en vinst. Kan man bara hjälpa en enda katt, så är det i alla fall en katt mindre som behöver vara hemlös. Och du har hjälpt så många, och kommer säkert hjälpa ännu fler. Det bästa vi kan göra är att göra vårt bästa. Mer kan vi inte göra hur gärna vi än vill.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla som är inne är en vinst, de som går kvar därute :( det är så ledsamt att inte alla kan öppna dörren för en hemlös, frusen stackare :(

      Ja, vi får göra så gott vi bara kan :) även om det sticker i hjärtat ibland...

      Kram

      Radera