Där inne i hjärtat...

Jo, de vet precis hur de ska göra för att få min uppmärksamhet, den där speciella blicken, eller den där lilla tassen på kinden när jag sover, eller sniffningen och killet av morrisar som träffar precis under näsan, då vaknar jag och undrar vem såklart :)

Mammisen kommer gärna och piper när hon vill bli buren av mig, vi brukar sitta i gungstolen och gunga fram och åter och hon spinner ljuva toner och berör mitt hjärta, precis som alla de andra också berör mig.

Katterna berör mig mer än människor, kanske för att de är totalt försvarslösa och inte har någon som för deras talan, eller för att katten har så låg status, ja, inte här hemma, för här kommer alltid missarna allra allra först ♥ och så kommer det alltid att vara!

Min känsla för katterna är en mjuk tuss i hjärtat och ögonen fylls ofta av ödmjukhet känsla för dem, att de sover i min säng, eller vågar nosa på mig när de tror att jag sover, vågar vara nära trots att jag inte har godis i handen, eller äter nåt gott, det är kärlek för mig!

Att sitta i timmar och titta på dem och se deras tillgivenhet och deras mjuka smidiga sätt, det är för mig stor lycka! De berör mig allra längst in i hjärtat.

Raringar är de för alltid och jag älskar dem så mycket jag nu förmår!

En söndag i kärlekens tecken... för alla missar här och överallt annars... levande och bortgångna, alla som berört mitt hjärta... tack... tack för att jag fick uppleva ovillkorlig kärlek... även om det var på avstånd, tack! ♥♥♥♥♥

Malin