Här sitter jag, så full av känslor och med tårarna rinnandes, det gör förtvivlat ont!
Kan jag få stoppa tåget? Hoppa av karusellen? Ge bort 10 år för att få henne att komma tillbaka igen?
Nej, jag vet att det inte går och jag vet att tiden aldrig någonsin går att dra tillbaka, jag vet, men min önskan finns där i alla fall.
I torsdags kväll så kräktes lilla Grynet och jag skämdes och insåg att de inte fått kattgräs på länge. Hon låg i sin elementsäng och fräste så fort jag kom nära, så jag tänkte - dummar hårbollar! Kattgräs införskaffades direkt i fredags och hon satt där och nosade och jag såg hur glada missarna blev.
Lördagen kom och jag såg att lilla fröken inte alls var intresserad av godisregnet sent på kvällen, hon verkade down men var med de andra, även att hon inte åt. Jag bjöd extragod mjukmat och hon bara sniffade lite och var inte alls sugen som hon alltid brukade...
På söndagen ställde jag en skål med vatten framför henne och hon drack mycket på en gång ca 2 dl och sedan kissade hon på lådan.
Jag har alltid a/d och i/d mjukmat hemma, akut, ifall någon inte vill äta, så jag kan muta med extra energi och gott. Ringde vet och rådfrågade och de sa att det inte var någon fara iom att hon hade druckit på förmiddagen... att jag skulle avvakta.
Jag försökte att muta med a/d men hon nosade och slickade bara och fräste lite åt mig. Att hon ville vara ifred insåg jag då hon kröp in under sängen och lade sig i stora hundkorgen som vi har där och sedan låg hon bara stilla och tittade på mig och blinkade.
Jag var så orolig, tänkte fram och åter och undrade vad det var för fel med gumman. Majoritet av tiden så låg jag på magen halvvägs under sängen och smekte hennes mjuka svans och hon fräste inte ens åt mig.
Hon tittade på mig och kröp sedan ur korgen och gömde sig bakom den och jag blev så rädd. Jag har läst om katter som går undan och vill vara ifred när de ska dö... och plötsligt insåg jag... hon var på väg att gå ifrån mig och jag var alldeles ensam!
Jag tog upp lilla gumman i knät och ringde upp Emjon som fanns med mig de sista 30 minutrarna i Grynets liv, innan hon gick vidare till skaparkatten.
Den bottenlösa förtvivlan jag känner kan aldrig någon förstå som inte har varit där... jag ville blåsa liv i hennes lilla kropp, jag var så förtvivlad och är det fortfarande. Lilla gumman, min älskade raring, kan du någonsin förlåta mig för att jag inte förstod hur sjuk du var, att du var på väg att lämna mig!?
Tack Emjon för att du var där och stöttade och tröstade trots maktlösheten och vanmakten!
Tack Marie-Helene för att du skjutsade mig till Bertil så lilla gumman fick komma i jorden i morse.
Skaparkatten - varför?
Malin i tårar
Kattsons One-Liners
2 månader sedan
Tassklappar och Tröstekramar i massor från mig och matte <3
SvaraRaderaMängder av Tröstkramar och Tröstbuffar och Kärlek ♥
SvaraRaderaSjälvklart vännen så finns jag alltid där för dig i både glädje och sorg. När kissarna blir sjuka så är de experter på att dölja det. När de känner själva att de inte längre vill vara med så kan vi inget göra. Hon kände din trygghet och fick somna in lugnt och stilla.
SvaraRaderaTröstekramar till dig min vän och nospussar till kissarna som saknar sin vän.
Tänker på dig..Tröstkramar
SvaraRaderaBasco m familj
Skänker våra tankar <3 / Amelia & Robert
SvaraRaderaDu ska inte anklaga dig för att du inte förstod hur sjuk Grynet var. Hon ville inte att du skulle veta. Hon ville vara ifred men nära dig. Hon visste att inget kunde hjälpa henne. Man kan inte rädda alla katter hur gärna man än vill. Livet är inte alltid roligt. Vi måste gå vidare ändå. Det finns många katter kvar som väntar på dig och oss andra som gör allt vi kan för att de ska få ett bra liv. Vi måste bara inse att vi ibland inte räcker till för alla.
SvaraRaderaDe sitter i en rad utmed SkaparKattens ena tass: Grynet och några av de andra kolonikatterna som tidigare tassat över Bron. Tillsammans spinner de en skimrande väv, de spinner och spinner och spinner. Tillsammans trampar katterna rytmiskt med tassarna och formar väven till ett mjukt paket. Det är Tröstens Väv som de ännu levande kolonikatterna ska lämna över och veckla ut för sin matte Malin när de i sin tur spinner för henne - för i sinom tid kommer de alla att ta emot likväl som ge kärlek med mycket spinnande. Du kommer att känna igen tonen från Grynet då, vännen, och veta att hon är tacksam för allt du gett henne!
SvaraRaderaNosPuss Wikki
Åh Malin... ♥
SvaraRaderaHon gick direkt från dina armar till Skaparkatten och det är enormt mycket värt tror jag. Du gav henne allt!
Kram Karin
Stackars Malin. SkaparKattens frid över Grynet. Hon hade det bra hos dig och fick uppleva värme, trygghet och kärlek.
SvaraRaderaSå jobbigt för lilla Grynet och dig. Vet så väl hur det känns . Syns ju inte att en katt är döende. Dom är mästare på att dölja det. Men hennes tid var ute, och hon gick från din famn till Skaparkattens famn, och det fanns ingenting att göra stora kramar till dig, och vilken tur att Emjon kom
SvaraRaderaÅh Malin!! Stackars dig och stackars lilla Grynet! Så skönt att hon hade dig där den sista stunden av sitt liv och för dig att du hade emjon med dig i telefonen.
SvaraRaderaKänner med dig, har tårar i ögonen för jag vet ju hur det känns när man förlorar en älskad katt. Tänk på att hon hade ett bra liv hos dig och det är hon dig evigt tacksam för.
Många stora, varma kramar som jag hoppas ger dig lite tröst i sorgen och saknaden! <3
Åh nej. :( :(
SvaraRadera