Nu har de två busarna bott under diskbänken i över en vecka och jag tyckte att det var dags att göra något åt det hela. Eftersom de började få rutin på att gå ut och äta båda två strax efter att jag släckte lampan på kvällen hade jag ett ypperligt tillfälle att stänga för skåpdörrarna tyckte jag.
Det första problemet var att komma på ett sätt att göra det från sängen i andra änden av lägenheten. Efter lite uppfinnande så hade jag ett långt tygsnöre att dra i. Allt gott och väl nu var det bara att vänta tills båda katterna med säkerhet var ute från sitt krypin. Svårt att se sådant när det är mörkt, men tillslut så vågade jag mig på att stänga och visst satt det då två små katter och tittade anklagande på mig när jag gick in i köket. Band fast skåpdörrarna ordentligt och kände mig ganska nöjd med kvällens arbete.
Så på morgonen ville jag naturligtvis titta på de två skönheterna som jag bara skymtat i mörkret den senaste veckan. Fläcken hade återtagit sin favoritplats mellan två lådor under sängen men Nostippen kunde jag inte hitta. Efter en hel del letaden bestämde jag mig för att kolla under diskbänken igen och där låg det en liten katt och tittade upp på mig. Även med stängda skåpdörrar hittar hon dit hon vill. Ett liknande hål/springa som fanns under skåpet i ena änden av köket fanns också i den andra änden och istället för att hamna under en garderob i hallen hamnade hon nu under diskbänken igen. Bara att ta fram ännu en bit kartong och sätta för och rigga upp tygsnöret igen för att göra ytterligare ett försök att stänga.
Efter en hel del väntande, de hade blivit märkbart mycket försiktigare så lyckades jag stänga i tid igårkväll igen. Nu var jag rätt så säker på att köket var kattsäkrat ordentligt och att jag skulle få tillbringa lite tid tillsammans med båda katterna. Återigen när jag vaknade i morse så hittade jag Fläcken under sängen, hon såg rätt så avslappnad ut där hon låg och tittade tillbaka på mig. Nostippen därimot hann jag inte hitta innan jag var tvungen att cykla till jobbet. Jag tror jag har fått hand om en mästerkatt i att hitta gömställen. Förhoppningsvis har hon inte hittat något mer hål att krypa ner i, men det känns som om hon hela tiden hittar nya ställen, hur noga jag än är med att känna under skåp och möbler efter springor. Jag ska ta en ordentlig genomsökning ikväll när jag kommer hem igen och hoppas på att hon krypit bakom några lådor som står under sängen. Hoppas och håller tummarna för det.
Mvh Matilda (med en katt under sängen och en annan någonstans i lägenheten)
Kattsons One-Liners
1 månad sedan
visst är dom uppfinningsrika dom små liven, garderoben m.m är bra ställen, för att inte tala om andra ställen, som man inte kommer på bara, Saga från kolonin, har jag letat efter fler gånger än jag kommer ihåg, och så plötsligt sitter hon bara där, på avstånd från mig givetvis, lycka till med att dom så småningom visar sig mer
SvaraRaderakram
O så spännande! Hoppas att du lyckades denna gång så du kan börja vänja de små liven vid ett liv som helt vanliga innekatter som vet att de har ett riktigt hem nu och inte behöver fara illa. Vi har två skyggisar här i reviret och efter flera månader så börjar den ene våga vara med oss och han vill t.o.m. gosa. Den andre har i alla fall blivit mer och mer synlig, men han är fortfarande väldigt rädd för närkontakt. Jag som skriver kommer också från ett katthem och har också haft otur vid hemsplaceringar, men jag har en jättego kattvän som också var med vid ett par placeringar, som slutade med att vi kom tillbaka till katthemmet igen. Nu har vi i alla fall fått ett riktigt HEM där vi får stanna så länge vi lever. Det är ett litet privat kloster och vår matte är nunna. Vi har också en gammel-matte som är jättesnäll. Hon är mamma till matte. Vi är absolut inte skygga och nu är jag t.o.m. lite busig för nu är jag trygg!
SvaraRaderaLyckotassar från oss alla 6 katterna i klostret!
Majsan - fast gammelmatte kallar mig busan.