Fler kissar behöver komma in i trygghet

Ett rop på HJÄLP och en maktlöshet så stor att jag nästan inte kan andas!

Dagarna går och det har varit akut förut och är det fortfarande, ännu mer nu då vi kan se att det dyker upp nya kissar hela tiden :´( och en del har början till magar :´( och där finns nog småttingar har vi en känsla av.

Igår när vi kom ner till kolonin såg vi 2 kissar på plats och en av kissarna var ny för oss. Verkligheten är så bitter och till slut kan kroppen inte ens vila när man sover, för hela tiden glider drömmar och tankar tillbaka till just de här kissarna. Kolonikissarna som berör mitt hjärta så mycket!

Jag visste att det var svårt, men jag trodde inte att det skulle vara omöjligt att hjälpa den här kolonin att få komma in och få en alldeles egen familj.

Ögonen tåras och verkligheten slår en på käften, det gör så ont! En käftsmäll kan jag ta, men jag kan inte förstå att det inte finns stödhem för de här kissarna. Var finns alla som har en liten vrå över för en skyggis, för jag kan inte sluta att tro att ni finns därute :(

Måste alla kissarna vara tama för att få en chans? Måste det vara perfekta katter redan från allra första början när de kommer in? Vad är det som gör att inte människor vågar chansa att ta hand om en skyggis?

Ni skulle se min skyggis som kom till mig för nästan ett år sedan, hon är den mest tillgivna och trogna kamrat som jag någonsin mött. Hon är inte kompis med alla som kommer hit och alla får inte känna när hon smyger sig upp i soffan för att trampa runt en liten stund för att sedan slå sig till ro och somna alldeles intill mig. Vilken LYCKA! Har man upplevt det så har man upplevt lycka och så stor ödmjukhet för både kissen och livet här och nu. Att ta tillvara på ögonblicken när de kommer så de inte faller i glömska utan för alltid finns kvar.

Just idag är det en riktig depparkväll, jo, även jag har sådana :`( Jag har släckt ner här och sitter med levande ljus, bara för att för en liten stund andas och bara vara. Hela tiden så tröstar jag mig med att imorgon är det en ny dag och kanske att någon hör av sig på annons eller via vår mejl och säger... "här kan en eller två kissar bo" så... jag blåser ut ljusen och drar ett djupt andetag och hoppas ännu en gång på morgondagen.

Är det kanske Du som skickar ett mejl eller svarar på vår annons så att en kisse kan komma in i tryggheten? För... jag VET att Du finns, jag ska bara hitta Dig :)

/Malin