Tuffan fick somna in idag, efter en hjärnblödning, en liten tös som gjorde intryck i mitt hjärta, små avtryck - för alltid... lilla gumman!
Hur jag ska orka vet jag inte, men livet går ju vidare, sekund för sekund och blir till minuter, som blir till timmar som blir till dygn, det är inte mindre smärtsamt och jag ifrågasätter alltid mig själv, kunde jag ha gjort mer, kunde jag ha sett symtom? Enligt veterinären så kommer detta snabbt och man behandlar inte hjärnblödning på katt... man låter dem somna...
Jag undrar om hon hade ont? Jag undrar om hon kände att jag var med henne hela vägen, till slutet...
Om det gör ont, det gör förtvivlat ont..
Inga mer missar, inga mer missar kommer innanför min dörr. Jag orkar helt enkelt inte mer!
Jag är trött och jag försöker göra gott för alla, så även för mina medmänniskor och andra katter.
Jag kommer att ta bort gilla-sidan på FB och såklart kommer gruppen att få finnas kvar, för den är viktig för stödhem och permanenta hem, den andra kommer att läggas ner.
Bloggen är en del av mig så den blir kvar... i alla fall i nuläget...
Ibland tar det stopp... och nu är det verkligen STOPP!
Aldrig mer... no way!
Malin
Lillan Tuffan .......så sorligt. Förstår att du känner det så.
SvaraRaderakram från oss i Kungsör.
Ååh, Malin, så tråkigt! Vet hur svårt det är när ens missar blir sjuka och behöver få somna in. Hon kände säkert att du var med henne ända till slutet och det var skönt för henne att känna det. Förstår att du är förtvivlat ledsen och trött nu men som du skrev, livet går ändå vidare och du har de andra missarna som gärna tröstar dig. Tänker på dig, kramar o nosbuffar från oss!! /Bettan m fam
SvaraRaderaMalin kärlek till Dig! det är svårt och sorgen är hemsk, baksidan av livet så är det bara. Lilla Tuffan och hennes lilla tid blev till den bästa av den bästa världen att leva i för en lien misse som faktiskt var född till hopplöshet men räddad av en ÄNGEL <3
SvaraRaderaMalin vännen! Man orkar, du orkar, så är det bara. Låt sorgen ta sin tid, låt den ta plats. Just för att orka.
SvaraRaderaVirtuella kramar från en hittekattsvän som delar sitt liv med en sjuk katt
Jag känner med dig, det gör jag verkligen - för varje katt jag har förlorat, känns det som om jag aldrig mer skall orka höja huvudet igen. Men av någon anledning gör man det ändå... därför att en ny katt behöver en. Och den nya katten hjälper en genom sorgen efter den gamla...
SvaraRaderaSänder min allra varmaste tröstkram till dig och lovar att bära dig i mina böner.
Kram från sr. Carina, klosterkatternas tjänarinna.
Malin! Du har gjort så enormt mycket både för katter och människor. Att få en sådan chock som det innebär att en ung katt får vandra vidare av så allvarliga och akuta skäl är mycket uppslitande. Vi har i vår lilla verksamhet drabbats av några oerhört tragiska fall under våren och vi kommer liksom inte över på rätt sida igen. Det tar enormt mycket av krafterna och i synnerhet min "kollega" som lever med katterna har tagit det som varit väldigt hårt. Förstår att du måste ta ett break och tänka på dig själv och de kissar som du har i ditt liv. Ge dem all uppmärksamhet och lägg verksamheten på is! Rätt som det är tänds en gnista igen och man orkar se saker från andra synvinklar. Vi finns i dina tankar och vet vilket helsike du kämpar emot. Vi har varit och är fortfarande där vi med! Kattassen
SvaraRaderaSå fruktansvärt ledsamt. Styrkekramar i massor till dej Malin. En av mina skyggisar drabbades av artärtrombos, det var fruktansvärt, och där fanns heller inget annat val än att han fick somna in, speciellt eftersom han inte var fullt hanterbar. Man vänder och vrider på alla tankar, tänk om det hade gått att göra något....tänk om...
SvaraRaderaSnälla Malin, försök i stället att minnas vilken fin tid ni fick tillsammans och vad lyckligt lottad Tuffan var som fick bo hos just dej. Det gör så otroligt ont, men Tuffan kommer alltid att finnas vid din sida och ge dej stöd när du behöver för hon är så tacksam över allt du gjort för henne och alla övergivna stackare som du räddat. Kramar Bumbis
Kära Malin så sorgligt. Tuffan har fått ett gott liv hos dig, en av katternas bästa katträddare,tänk så många du har räddat och som mår bra, vi råder tyvärr inte över alla de små misarnas sjukdomar,vi kan bara göra vårt allra bästa.Förstår att du känner att du inte orkar mer, arbetet med de hemlösa tar på krafterna.Tänker på dig.
SvaraRaderakram Gullmaj
Hej gumman..jag lider med dig vet hur det är och det blir aldrig lättare..
SvaraRaderaSäj till om jag kan hjälpa dig med nåt eller om du vill ha en fika eller en kram
kram Zarah (chaplins katthem)
Är så ledsen för din skull, men du får ta den tid du behöver för att kunna komma igen!
SvaraRaderaXantippa
Du får tänka, att lilla gumman fick turen att få somna in hos dig...I stället för ute i kylan. En hjärnblödning är ju ändå om man ser det helt neutralt, ett smärtfritt sätt att dö på.Ingen tröst men ändå lite. Kram och missarna behöver dig i fortsättningen också. Lilla Tufsan vill nog inte att du slutar kämpa bara för att hon har blivit ängel...
SvaraRaderaTuffan sitter där i det Eviga Gröna Gräset i SkaparKattens Himmel, omgiven av kära kolonikattvänner, sådana som tassat före henne över Bron. De sitter, många av dem bekant svart-vita, runt en spegelblank liten damm, och i den skimrande vattenytan ser de, nästan som på en datorskärm, sin mänskliga ängel, matte Malin, som gråter i sin sorg. De ser, och de känner och delar hennes smärta och längtan och saknad. Lurviga Saga slickar Tuffan ömt och Ludde låter henne luta sig mot honom till stöd. De sitter så stilla, tass vid tass, hjärta vid hjärta, och SkaparKatten är där hos dem. Med kattögon gula och gröna betraktar de människan som gav dem så mycket hjälp och kärlek, och alla känner de att hon alltid kommer att vara deras speciella person, som de kommer att vaka över…
SvaraRaderaAlice, Tuffan och lilla Polly börjar spinna, en efter en stämmer de andra in - ett djupt vibrato som får dammens yta att skälva i vågor, men ändå är bilden av en älskad matte klar... De spinner i en kör så mild men så stark, och alla ÄnglaKatter omkring dem stämmer in. Tonen är ren och klar, och spinnsången bär, ända hem till Livets värld, hem till matte Malin. Och hon hör dem, mellan sina egna hjärtslag, tyst som steg av tassar - spinnandets hymn från saknade älskade katter, hör hur de sjunger: "Tack, matte, kärlekens tack!"
Tröstbuffar Wikki & co
Så oerhört sorgligt, gråter med dig, vet så väl hur det känns. Men så oerhört vackert Wikki skriver om våra änglakissar. Både Saga och Alice. mina unga kattänglar, lämnade mig alldeles för tidigt, lilla Tuffan, du fick det bästa av liv hos matte, även om det blev kort, så var du älskad, R.I.P lilla missen med små tassar. som ändå lämnar STORA tassavtryck
SvaraRadera