Gråis och Tarzan

Gråis har fått komma hem till Jessika och där kommer hon få tid, tålamod för att få tillit till oss tvåbenta! Tack Jessika för att du tog emot henne och gav henne ett hem med massor med kärlek, gos och mat och beröring. Välkommen in raring!

Hon är vacker som en dag lilla raringen, precis som alla de andra missarna i kolonin, eller förresten, det finns inga fula katter, i alla fall inte i min verklighet, alla är vackra och underbara på sitt personliga sätt.

Tarzan fick komma hem till husse igen och när han kände igen husses röst så började han att mjaua och då tog vi och åkte mot Västervik, där vi skulle möta Jessika.

Efter en halvtimma så ringde husse och berättade (kopierar från facebooksidan:
Telefonsamtal från mataren i Arkösund. Tarzan blev så glad att vara hemma igen! Han buffade och stångades och rullade runt på golvet! Ut på vägen, letade efter Gråis och upp till ladan och verkligen LETADE efter henne. Bra att hon inte var där! Tarzan låg inne på soffan och vilade nu. Han är hemma hos sin husse *kärlek*

Det är så känslomässigt berörande att jobba med katter, jag har aldrig varit med om så många tårar, i både glädje och sorg! Alla missarna går rakt in i hjärtat på mig och tassar runt lite där innan de tar en given plats. Åh, som jag önskar att alla fick vara med om det här... det är vackert och det gör mig ödmjuk, vilket behövs i samhället idag. De fyller hela mitt hjärta av dunk - genom dem lever jag och jag ÄLSKAR att leva! 

Vilken tur att jag träffade Mamsen, min första blygis som väckte den här värdefulla delen av mitt hjärta! 
Tack Mamsen, jag ska aldrig ge upp - för minnet av dig och för alla missarna därute som behöver mig - ge inte upp, jag kommer! Raringar! 

Nya tag och ett hjärta som öppnas lite på glänt för varje liten kisse som jag möter, det är vackert! Tack!

När vi var i Västervik så passade vi på att träffa Pia-Puma och vi blev bjudna på mat... tack snälla Pia! :) Jag fick med finfina leksaker till missarna här hemma och godis :) och ett påminnelseblock... haha, precis vad jag behövde med mitt dåliga kom-ihåg! Men, en katt glömmer jag aldrig, no way!

Vilken resa... 2 katter hittade hem och ja... jag sitter här och myser och det är alldeles luddigt i mitt hjärta, tror att det är Mamsen som går ett extra varv därinne... för att påminna... älsklingen min! För alltid ska jag minnas dig och låta mig beröras! Tack för att du passerade i mitt liv... ett ödmjukt tack!

Malin & Bertil som ännu en gång är ödmjukt tacksamma för att alla hjälper oss och stöttar oss i arbetet med missarna!

Kraaaaaaaaam