Mejl från Matilda (Nostippen & Fläcken)

Jag tänkte uppdatera er om de busiga kattflickorna Nostippen och Fläcken igen. Det har hänt en hel del sedan sist. Min syster kom på besök och både hon och jag trodde att katterna skulle bli mycket skyggare och inte våga sig fram alls utan hålla sig under sängen. Det gjorde de också, de första timmarna. Sedan så överraskade de rejält, Fläcken kommer utspatserande som vanligt och skulle undersöka det där konstiga som låg i vägen på golvet. Nostippen vågade sig inte utan förrän det blev mörkt, men även hon visade sig överrasknde modig och låg nästan utanför lådan och spanade. Fläcken lekte på som vanigt trots den främmande människan som dessutom hade en stor kamera med sig, sedan skulle hon till att anfalla systers fötter under täcket också, vad vi skrattade åt henne.



På nätterna är det fortfarande full fart som gäller, till min glädje nu med två katter som busar runt. Nostippen har också kommit igång med lekandet! Ibland leker de tillsammans och jagar varandra genom rummet eller så turas de om att leka med mattan eller med någon av bollarna.




Jag är jobbat med att de ska äta godis ur min hand också. Fläcken gör det om hon är sugen och det är hennes favoritgodis, annars så är det inte så intressant. Nostippen vågar också mer och mer och snart tror jag att hon vågar sig på att ta den direkt ur handen.




Fläcken är också oerhört nyfiken av vart jag tar vägen då jag går ut. När jag försvinner ut till uteplatsen är det nästan säkert att det sitter en liten katt och väntar innanför dörren då jag ska in igen. Hon spanar och spanar och man ser hur hon vill gå närmare och se mer, men där är ju jag i vägen och jag är inte så sugen på att hon ska försvinna ut.




Det känns som om de blir modigare och modigare för varje dag som går, Fläcken sover mitt på golvet, på sin nya favoritleksak, min vardagsrumsmatta. Hon älskar att bita i den och få den att knöla ihop sig till en hög i ena änden av rummet. När hon ligger och vilar kan jag numea gå omkring hur jag vill och hon ligger lugnt kvar, öppnar ögonen ibland och spanar lite. Nostippen vågar sig också fram mer och mer, ligger gärna och spanar med sängen som skydd över huvudet och smyger fram allt tidigare om kvällarna. Hon tycker dock att det är läskigt om jag rör mig och förvinner in under sängen igen, men hon går allt långsammare för varje gång.

Vi jobbar vidare och tränar så mycket vi kan. Både jag och katterna hoppas på att fler människor kan bli stödhem. Det går att få skygga katter tamare, jag har två bevis i min säng just nu.