Vår Musse the King!

Vår Musse åkte fälla till veterinären igår. Det var inte vår vanliga veterinär som tog emot, men Musse blev ordentligt genomgången och nu är bollarna borta, han är tatuerad i örat har fått vaccination och profender och strongholdbehandling.

Vi har sett att han har skakat en del på sitt huvud, så vi anade att det var skabb eller en eventuell inflammation i öronen... skabb vad det och det var MÅNGA djur i hans öron! Att han hört dåligt kan bero på skabben och att han fått skador i hörselgångarna, men nu är det rensat och rengjort och behandlat. De hittade även en skada på hans ena hornhinna i ögat så nu ska vi hålla koll på det och hoppas att det självläker.

Han är en stor kisse, 7 kg tung och bara muskler! Han har ett stort huvud och man vill ju bara ta upp honom i famnen och gosa in näsan i pälsen på honom, men han var vaken så länge som jag var där, så det gick inte, men drömmer om det gör jag! En dag ska jag gosa in näsan i pälsen på honom och han är min gentleman!

Vilken raring han är! Stor och ståtlig och sin egen liksom!

När vi kom hem så var han trött, även att vi öppnade transporten så låg han kvar under filten, han kanske tyckte att det var okej, eller så smider han planer för att ge igen, jag vet inte, men, det får tiden utvisa! Hans juveler är borta, men det lägger vi på vettisen och ser sååå oskyldiga ut! Det var inte vi! ;)

När Musse var hos vettisen så städade vi och gjorde fint i hans rum. Han har ju bara fått sopat men nu har det dammsugits, torkats golv och bytts filtar och dynor, nu har han det rent och fint igen vår Kung.

Han vill inte ligga där det är mjukt, utan bara på golvet, eller på borden, filtar och dynor petar han undan, han har inte kommit på att det är skönt än, men vi hoppas att han kommer på det snart!

Vi håller tummarna för Musse nu och hoppas att det läker snabbt och att han landar och inser att vi tvåbenta bara vill hans allra bästa, hela tiden! Vår hjärtekung, man kan inte annat än att bli kär i honom! Han är vacker vår Kung!

Kram från en lättad
Malin

Svarta svansen är synlig igen....

Vår tös försvann i maj 2010 och är nu (idag) synlig i kolonin igen!

Mitt hjärta stannade nästan när jag såg henne! Lilla ♥ mitt!

Här är 2 dåligt tagna nya bilder på henne

Här är 2 gamla bilder, innan intagningen från kolonin

Lilla ♥-gumman!

Så härligt att se henne igen, för jag har aldrig slutat tro att hon hitta tillbaka till kolonin, så det är ljuvligt att få se henne igen!

Hon är kastrerad, vaccinerad och id-märkt så det är skönt att det var gjort när hon rymde ut igen!

Så, nu börjar missarna dyka upp igen, på trappen eller däromkring!

Imorgon åker vi igen för att kanske fånga henne på bild, med telet, som inte var på idag :( sorry!

Men i morgon kanske hon är där igen så vi kan fånga henne på bild!

Lilla Svarta Svansen, det är härligt att se dig igen... hon är en del av mitt hjärta som håller på att bli helt igen!

Sötnosen! ♥ För mig kommer alla dessa kissar vara finaste missarna, även att någon sa att hon var ful, för mig är hon den vackraste!!!

Kram
Malin

Bollarna försvinner...

på Musse, på måndag!

Nu har vi fått tid för Musse-killen för *viskar tyst* kastrering, men vi talar tyst om det för annars får vi nog inte med killen kan jag tro!

Vi ska ta honom i fällan ännu en gång, då han är så stor att han inte får plats i klämburen (inte en chans) han är verkligen STOR! Ska bli spännande att se vad killen väger och vad de säger om honom!

Han vill inte vara med på bild men jag ska ta nya när han är klar, eller kanske att veterinären kan göra det om jag lämnar min mobil där, vi får se :)

Så, nu får ni hålla tummarna för på måndag morgon (ÄNTLIGEN) ska killen bli klar!

Ibland tar det tid tyvärr och så har det blivit då jag har jobbat och inte kunnat vara ledig och det är viktigt att jag är med, för han är viktig för mig, precis som alla de andra missarna från kolonin.

Så Musse the man... nu är det snart dags... hjärtegrabben! ♥ ♥ ♥

Kram och nosbuff från
Originalet med många missar (Malin)

Dolly & Molly

Molly

Dolly

Tjaba tjena hallå!

Det är vi, de fränaste, härligaste missarna i stan som tagit plats här! Vi är bäst helt enkelt... eller ja, om vi får säga det själva alltså och det får vi... vi ÄR bäst!

Vi har hittat kompisar här och vi har bestämt att vi bor här nu, men matten säger att vi ska flytta bara den rätta människan dyker upp och det verkar ju inte vara det lättaste :) men det gör ingenting, vi har det bra här! :)

Molly är den som är tamast av oss och hon dreglar och hänger matten i byxorna om hon får och jag sitter en bit ifrån och studerar fjanten :) ha, vem behöver hänga matten i brallan för att få gottis, jag får ändå, jag vet *blink*

Hon säger hela tiden att hon älskar oss och hon ger oss trygghet. Det är många kompisar att välja på, förutom surtanten Shimena som gärna slår oss med tassen i skallen eller biter oss i nacken om vi blir för närgångna, hum, varför gillar hon inte oss? Vi är snälla och kryper under täcket och skrämmer ihjäl henne när hon ska lägga sig och vi flyger fram som galningar, kan det vara därför? Nä va, jag tror att hon är en surpuppa bara! Dumma gammelkatten! Nåjam, det finns andra som tar hand om oss, så det så, men vi är nyfikna på henne i alla fall :)

Lillen, enda killen, han är ju bara så lurvig och skön i pälsen, så honom ligger vi gärna hos och suger på hans sk krage som han ingen har längre, vi förstår inte varför? :) Vaddå inte suga på håret, det är ju så gott att Molly dreglar ner hela honom varenda kväll. Mollys älskling är han! Molly ♥ Lillen, så är det!

Ja, vi ville bara säga att vi hittar på massor med hyss här. Brunis har lärt oss att öppna skåp och lådor så nu plockar vi ut allt vi kan :) det är roligt, men det tycker inte matte när det ser ut som ett slagfält när hon kommer från jobbet, men det bjuder ju på, vi är ju bara "småskitar" så det får hon allt stå ut med.

Vi har bitit sönder mattens alla hörlurar och sladdar till högtalarna till datorn och då var inte matte glad, men nu har hon kanske lärt sig att låsa in sina "viktiga" saker... kanske? Vi letar gärna upp de hemliga ställena så det så, snart kan vi hitta de nya hörlurarna hoppas vi... de var goda :)

Bara lite ord från oss små

Nosbuff från Dolly & Molly

Trissan har ordet...

Mjau... det är jag som har fått chansen att tassa den här gången. Alltid försöker Dolly & Molly (småskitarna) hinna först, men den här gången satte jag ner tassen... nu måste jag få berätta och tala om...

Jo, jag bor här, tillsammans med flera missar, de flesta är tama och jag ser noga på när den 2-benta kelar och gosar med dem. Hum, men inte vill jag ha klappar och kel heller, det är inget för en skyggis att längta efter heller, eller?

Jag iakttar i alla fall och håller ett gott avstånd. Sällan finns det nåt godis som kan få mig att komma fram med de andra, nä, maten som vi får räcker jättebra, men jag sneglar på de andra som smaskar godis. Ibland lägger den 2-benta ut lite gottis framför nosen på mig och när hon vänder sig bort så tar jag godisarna, man får inte vara dum heller :).

Här hemma får jag vara precis som jag vill och det är skönt! Här finns det goa bäddar och mat och städade lådor och ibland (läs ofta) så dammsuger den 2-benta och det är inte kul alls, då gömmer jag mig under soffan, jag har lärt tamisarna att göra detsamma, så då får jag sällskap där :) smart jag är va!

Jag sköter mig perfekt men den 2-benta säger hela tiden att jag ska våga komma och umgås lite närmre med de andra, men jag avstår än så länge... men vet ni... den 2-benta har en leksak som jag gillar, fjädervippan, den blir jag alldeles stollig av, den är så rolig! Man får ju inte visa hur roligt det är, så jag tittar gärna bort när hon försöker att locka mig :) såklart.

Hon har en stor korg med leksaker och där finns många saker att leka med, på nätterna är min tid, då hon inte tittar på mig :) då leker jag som bara den... som sagt vad... det är rätt gott här faktiskt :) och jag säger det inte högt, men jag trivs som innekatt!

Musse, snyggisen med stort S, han ska visst till vettisen och ta bort bollarna, bara den 2-benta slutar jobbet, men jag har hört att de pratar om honom. Han blir modigare och tuffare (han ÄR tuffast) och han äter och går på lådan fastän att man kan se, det ÄR himla modigt!

Livet är gott och jag är glad att jag är inomhus nu när vintern kommer... jag har tur och jag hoppas att missen som sitter på trappan ibland också ska kunna få komma in i värmen och få god mat. Den 2-benta säger: jo, den kommer också att få komma in... vi får se när det blir!

En fortsatt god fortsättning och tack för gåvorna på kontot :)

Mjau - på återseende från Trissan

God Jul

Östgötakatterna vill önska alla besökare här på bloggen
en riktigt God och avkopplande Jul

Julkramar från matten och Nosbuffar från missarna

Snart är det jul!

Idag är det jag, Molly, som tassar... det var ju länge sedan, men nu var det min tur :) att få tassa här. Mamma Vithaka har försökt att tassa hon med, men hon är ju inte lika modig som jag, men jag försöker få henne att lita på de tvåbenta, de har ju mjuka händer som smeker och de leker och ger oss god mat och ibland får vi extra godis och sånt som luktar sååååå gott att jag inte kan låta bli att dregla.

Min bästis här hemma är Lillen (men han är en stor misse) och jag kelar alltid med honom, hans päls är så mjuk och go att jag inte kan låta bli att snutta lite på han ;). Hans krage har jag snuttat på så mycket att det knappt finns någon krage kvar, men han är sååå snygg och mjuk den där Lillen!

Jo, matte här hemma säger att det lackar mot jul och att folk blir som stolliga då, men matte försöker att inte stressa mer än nödvändigt utan tar det cooolt och försöker att få alla runt omkring att förstå att julen INTE måste innebära julklappsköp och stress, utan lugn och ro och tillfälle att umgås med familj och vänner. Inga krav utan bara att få vara.

Vi missar här hemma får vara, precis som vi vill och det är vi alltid, som vi vill och är liksom... jag struttar omkring här och letar och leker med allt och dessutom tassar jag lite på gammelkatten här hemma, Shimena, hon är en surpuppa, men jag gillar henne lite i alla fall :)

Matte kom hem härom dagen med massor med mat, många säckar som hon inte vet var hon ska göra av nu, för det är svårt att få plats med allt :) Vi har fått köpa massor med mat till en billig penning, så nu har alla missarna mat för låååååång tid här hemma.

Matte inflikar:

Vi vill tacka så mycket för gåvor som alla skänker till Östgötakatterna, till både mat och sand och veterinärkostnader. 

Farsan Musse ska till veterinären, men i nuläget går det inte, för matte jobbar och kan inte ta ledigt. Farsan morrar på och jag tror att han tycker om att vara inne nu när det börjar bli kallt ute.

Matte säger att det sitter en misse på trappan, den satt där idag när matte kom dit för att ställa fällan på inmatning. Undrar om det är en kille eller tjej? Matte säger att den har ett stort huvud, inte som farsan Musses, men nästan :).

Jag undrar varför den sitter där alldeles ensam? Varför går den inte in bara? Matte säger att den inte kan komma in ännu, för den har inget hem, utan får sitta där ett tag till. Jag ser att hon ser ledsen ut och att ögonen kantas av återhållna tårar. Jag buffar på henne och jag vet... en dag kommer den här missen också att få komma in, det handlar bara om att ge det tid så att någon dyker upp och kanske vågar vara stödhem åt missen.

Matte ska få besök på lördag. Emjon, en god vän i hittekattssvängen kommer tillsammans med maken för att hälsa på oss.Vi undrar allt hur den där Emjon med make ser ut och luktar, vi har hört att matte har pratat med henne mycket i telefon och vi har sett att det har gått iväg många mail till just den där tvåbenta. Det blir spännande att träffa de nya tvåbenta och jag vet att de har egna missar, så det kommer att lukta så gott. Det är faktiskt så att vi längtar också, precis som matte. Det är spännande med nya lukter och nya människor!

Det är snart jul och ja matte viskar... säg God Jul... så jag tassar ner God Jul och undrar just vad jul är för något... vi har ju aldrig upplevt någon.. vi tänker på syrran Polly och ibland sitter vi i fönstret och tittar på stjärnorna och vi vet att skaparkatten har tagit hand om henne nu, henne och de andra missarna som fått vandra vidare till gröna ängarna. Jo, vi saknar henne ibland, det sticker lite i hjärtat sådär, det gör lite ont på ett självklart sätt och då tittar jag upp däruppe och vet... att där har hon det bra, vår syrra, finaste syrran!

Så från oss alla, till er alla... önskar vi er en riktigt GOD JUL!

Tass och nosbuff
från lilla Molly som numera är en modig misse av bästa färgerna, svart-vit!